oo Ir landsh. Nermans tegel-leverans till cellfängelset i Kalmar. (Forts. fr. J4-208.) Till Kongl. Justitiekanslersembetet! Sedan hr kammarherren friherre A. Raab uti enj ill kongl. justitiekanslersembetet ingifven, af ett yttrande från hr kaptenen C. A. Marvnerskantz åt öljd skrift, med bifogande af en skriftlig berättelse emte flera, i skriften åberopade bilagor, framställ dlander och anmärkningar vid de åtgärder från länstyreisens sida, hvilka förments hafva baft till på öljd, att hr landshöfdingen och riddaren m. m. C. U. Nerman kommit i tillfälle att med kongl. styrelsen öfver rikets fängelser och arbetsinrättningar af sluta kontrakt om leverering af 500,000 st. murtesel till den nu under arbete varande nya fängelse byggnaden härstädes, så har kongl. jnstitiekanslerssmbetet, genom skrifvelse den 30 sistl. April, infordrat konungens befallningshafvandes förklaring öfver hvad i berörde skrift blifvit anmärkt. Den förklaring, som så!unda blifvit äskad, torde det tillkomma landshöfdingeembetet att afgifva, emedan, i anseende till hr landshöfdiogens hinder at jäf, landshöfdingeembetet handlagt det ärende och vidtagit de embetsåtgärder, som 1 klagoskriften åsyftas. Emellertid har hr landshöfdingen Nermar fuunit sig af kongl. justitiekanslersembetets ofvannämnde skrifvelse föranlåten stt aflemna en särskild förklaring, hvilken, jemte deruti åberopade bilagor, landfhöfdingeembetet har äran härhos öfversända. Då hr landsböfdingen Nerman i bifogade förklaring fullständigt utredt förhållandet med det jäf, som biodrat honom att taga någon embetsåtgärd med de ifrågaställde uppbandlisgarne, så får landshöfdingeembetet i den delen endast åberopa hvad hr landshöfdingen anfört. Till utredning af förhållandet i öfrigt, och till vederläggning af hr friherre Raabs lika obetänksammea. som sårande insinuationer, får landshöfdingeembetet äran anföra följande: Pen 214 December 4849 ankom hit kongl. fångvårdsstyrelsens, handlingarne i afskrift bifogade bre! af den 17 i samma månad, hvarigenom, efter misslyckade försök att erhålla entreprenör för fängelsebyggnaden i dess helhet, konungens befallningshaf vande anmodades att, genom auktion eller uppgörelse under hand, upphandla de för nämnde byggnad erforderliga materialier, till leverering inom vissa i förteckningen deröfver utsatte tider. Sedan hr lands höfdingen förklarat sig jäfvig att med ärendst tage befattving, beslöt landshöfdingeembetet att, innav försök gjordes till materialiernas upphandling under band, genom anställande af entreprenad auktion bereda tillfälle till en allmännare täflan, hvarigenom lindrigare pris jemväl borde kunna erhållas. Denna auktion, hvarom kungörelse utfärdades d. 24 December, blef, med afseende på spekulanters behof af rådrum för nödige beräkningar, öfverläggningar och andre förberedelser, utsatt till företagande den 5 Februari detta år, eller ungefärligen fem veckor efter den tid. då kungörelsen kunde binna att blifva uppläst i alla kyrkorna inom detta långsträckta län; och det kan, efter hvad nu visat sig, anses temligen påtagligt, att, om tiden tilltagits mindre rymlig, åtminstone friherre Raab icke hade underlåtit att deruti söka en anledning till klander. Något särskildt sätt för auktionens kungörelse hade icke blifvit föreskrifvet eller begärdt, hvarföre det för länsstyrelsens kungörelser vanliga, eller deras utfärdande i tryckta exemplar till upplåsning i länets socknekyrkor, utan tvifvel hade varit ensamt tillfyllestgörande, för awt freda landshöfdingeembetet från lagligt klander; men för att ännu mera befrämja ändamålet att genom större täflan vid auktionen vinna prisnedsättning, fanr landshöfdingeembetet lämpligt att inemot auktionsti den låta, till erinran derom, införa kungörelsen äfven i en här utkommande tidning, bvilket skedde den 30 Januari, eller jemnt en vecka före auktions dagen. Då denna åtgärd således var, så till sägande en öfverloppsgerning, så kan väl irgen, åtminstone icke friherre Raab, som sjelf bivistade auktionen från samma åtgärds vidtagande förr eller sednare hemta någon rimlig anledning till anmärkning, al draminst då åtgärden, såsom nämndt är, uppenbar ligen åsyftade allenast att gifva spekulanter en erin ran om den redan förut på eljest brukligt sätt kun gjorda auktionen. Att detta sy temål uppnåddes torde bäst ådagaläggas deraf, att undertecknade, un der vår långvariga tjenstetid, ännu icke förrättat el ter öfvervarit någon uppbendlingsauktion; der 8! många spekulanter sig infunnit, och der täflinger emellan dem varit i allmänhet så lilig som vid der ifrågavarande. Auktionsprotokollet visarockså at utropsposterne, tillsammans 32, inropats af 45 sär skilda personer och, med få undantag, till pris un derstigande kostnadsförslaget, fastän från tiden, då detsamma uppgjordes, en förändring i konjunkturern hade föranledt en bögst betydlig stegring i salupri set härstädes å alla slags trävaror, hvartill kom, at största delen af det till upphandlingy bestemda trä lvirke skulle vara af sådana särskilda dimensiofer som i allmänhet icke här förekomma i handeln lEburu Kongl. fångvårdsstyrelsen, genom dess ofvan Iberörde skrifvelse, lemnat länsstyrelsen en temligej obegränsad frihet i fråga om sättet för upphandlin Igarse och antagande af szeende anbud; så var de likväl naturligt, att landshböfdingeembetet, med hän ligt till de betydliga qvaliteter och värden, som vor 1 fråge, ville gå till väga med den yttersta försig P tighet, och landshöfdingeembetet hade också för al