Aftonbladet – 7 september 1850, sida 3

Justitiekanslersembetet har infordrat hr landsböfdingen Nermans och landshöfdinge-embetets i Kalmar län förklaringar öfver ifrågavarande sak, hvilka här nedan inhemtas: Till Kongl. Maj:ts Justitiekanslersembete! Herr justitiekansleren och riddaren har behagat infordra konungens härvarande befallningshafvsndes förklaring öfver en af herr kammarherren baron A. Raab och herr kapten C. A. Mannerskantz undertecknad skrift, innefattande klagan öfver vidtagne åtsärder för uppköp af materialier till det cellfängelse som här skall uppföras. I eanledning häraf får jag äran anföra, att under förutsättning, att möjligtvis icke någon entreprenör Atoge sig fängelsebyggnadens uppförande i sin helhet, sarot att, såsom för sådant fall sades vara af Kongl. Maj:t i nåder tillåtet, det erforderliga teglet komme et genom föranstaltande af fångvårdsstyrelsens byggnadskontor uppköpas under hand, jag, med begagnande af den rätt, som tillkommer hvarje medborgare att sälja sin vara till den, som vill köpa den, redan sommaren 4849 mundteligen lofvat byggnadskontorets chef, hr öfversten och riddaren Hjelm, på hans derom framställde förfrågan och begäran, et till fängelsebyggnaden aflemna större delen af innevarande års tegeltillverkning vid Skällby, att jag under årets lopp vidare i ämnet skriftligen underhandlat med herr öfversten, samt att sedan fångvårdsstyrelsen derefter den 47 December, i stället för att låta sjelf under hand uppköpa teglet, uppdragit det åt konungens befallningshafvande, att afgöra, buruvida teglet och andra materialier borde upphandlas antingen gerom auktions anställande eller cenom uppgörelse under hand, jag, som med afseende på de emellan herr öfversten Hjelm och mig yppade och fortgående underhandlingar, kunde af det beslut, hvilket i ämnet komme att fattas, uppenbarligen vänta nytta eller skada, ansetts jäfvig ett taga befattning med saken, hvilken derföre blifvit bandlagd icke af mig, men af landshöfdingeembetet, som jemväl förrättat auktionen, hvarifrån jag, äfven utan jäf måste afhålla mig, medan jag till följd af ett slaganfall hade svårt vid att utöfva nåcon sådan förrättning, dervid utien större folksamling mycket talande erfordrades eller kunde komma i fråga. Herr öfversten och riddaren Hjelms i afskrift bifogade bref, litt. A, landskontorets protokoll, litt. B, samt de bland handlingarne befintlige auktionskunsörelser jemte auktionsprotokollet, äfvensom läkarebetyget, litt. C, vitsorda de af mig uppgifne förhållanden. Såsom embetsman har jag således icke handlagt saken, samt till följd af både sjukdom och jäf ej heller kupnat det. Det tillkommer följakteligen icke mig att aflemna yttrande öfver de anmärkningar, som herr baron Raab och herr kapten Mannerskantz framställt emot sättet för ärendets officiela behandling. Jag kunde med min förklaring saklöst stadna bärvid, men då herr baron Raab yttrat, att landshöfdingeembetet har emot sig skenet af benägenbet att gynna min spekulation med företräde: att jag blifvit gynnad från landshöfdingeembetet med underrättelse om dess förehafvande, och att man bade svårt vid att skilja begreppet om mitt inflytande från landshöfdingeembetets åtgärder, samt hr bironen således insinuerat, som skulle dels landeshöfdingeembetet vid embetets utöfning visat partiskbet och väld, dels också jag geBom mitt inflytande bafva framkallat ett sådant skamligt förhållande, så begagnar jag med tacksamhet det mig genom herr justitiekanslerens remiss beredda tillfälle att från mig kasta den skugga, hvarmed herr baronen sökt att nedsmutsa mitt enskilda förfarande i denna sak. Det torde få antagas, att herr baronens anmärkningar i detta fall måste afse något som jag antingen gjort eller underlåtit att göra, samt de följder, som af ett sådant görande eller underlåtande må kafva uppkommit. Man må genomläsa herr baronens skrifter huru noga och huru många gånger som helst, så skall man ändock alltid finna, att herr baronen i besagde afseende, när man undantager de många onödiga intetsägande utflykterna på frasernas vida fält, icke anfört annat än 4:0 Att jag med alltför mycken skyndsamhet, nemligen fyra dagar efter auktionen, erbjudit mig att lemna det tegel, som vid auktionen ej kunnat erhållas. 2:0 Att jag icke innen jag, såsom orden lyda: lät tillegna mig leveransen, tillåtit andra att derom konkurrera; och 3:0 Att om en sådan konkurrens fått ega rum, berr baronen skulle kunnat på de af mig betingade tider för leveransen, lemna det erforderliga teglet till bättre pris än det, hvarföre det af mig erhållits. Med det omnämnda erbjudandet hänger så tillsammans, att sedan af det vid auktioner vunna resultat samt öfriga kända förhållanden det skäligen kunde antagas, att det återstående, då ännu icke upphandlade teglet kommer att underhand uppköpas, jag i fortsättnirg och i följd af mitt till öfversten och riddsren Hjelm gifna löfte, uti en den 9 Februari till landskontoret :flemnad och till fångvårds styrelsen insänd promemoria anmält, att jag kunde på uppgifna vilkor aflemna besagde tegel uti nästtommance Augusti cch Ssptember och påföljande månader, så att hela leveransen blefve fullgjord inom Maj månads utgång nästkommande år. Hvad nu den af hr baronen anmärkta skyndsamheten med omförmälde promemorias aflamnande angår, så känner hvar och en, som med tegeltillverkning baft befattning, att allt tegel, som under höstoch vintermånaderna skall brännas, måste under en föregående sommar vara formadt och väderiorkadt, innan höstfrosten inträffar. För att kunna med den utvidgning, som hr öfversten Hjelm i sitt bref begärt, åstadkomma tegelleveransen, borde jag således under ionevarande sommar låta både forma och torka hela tegelbeloppet; men som sådant efter arställd uträkning icke kunde verkställas med mindre än att en ny torklada uppfördes och en gammal tillbyggdes, hvartill virke skulle hemtas från en af mig inköpt, på 2 mils afstånd belägen skogspark, och hvilken hemtning borde, om möjligt vore, verkställas med begagnande af vinterföre, så var den omförmäldte skyondsamheten ytterst nödvändig, så vida lådorne skulle kunna i behöflig tid blifva färdiga och teglets torkning medhinnas. Hr baronen, .som klandrar besagde skyndsemhet, såsom det vill synas, efter hans tanka obehböflig, har emellertid uti den berättelse, som åtföljer hans klagoskrift, omtalat, hurusom han vid auktionen den ö Februari yttrat den åsigt, att emedan vintren då snart var förliden, det vore hög tid för den, som åtoge sig det ena eller andra, att skyndsamt begagna slädföre för framskaffande af de materialier han blefve förbunden leverera, eller de råämnen dertill kunde erfordras,. Skulle det nu kunna vara möjligt att den skyndsamhet, som efter hr baronens ezet yttrande var nödvändig för honom och alla andra, varit för mig obeböflig. Eller skulle väl hr baronen från den 43 Februarj till den 45 April, då berättelsen författedes, hafva förändrat åsigter? I alla fall, bäruti skulle väl det klandervärda uti min skyndsamhet befinna sig? Beträffande dernast hr baronens påstående, att jag bordt, innan jag lät tillegna mig lecelleveran