Aftonbladet – 7 september 1850, sida 3

nödige materialier för uppförande at ett ceillangelse vid Calmar, tillåter jag mig att beledsaga berättelsen med följande reflexioner. Det är en gammal sats, att de penningesummor, som de skattdragande erlägga till staten, för att användas till allmänva byggnader eller arbeten, komma landets industriidkare till godo genom ökad omsättnicg af deras produkter. Men till deltagande i denna förmån bör då hvarje medborgare i samhäl lat vara berättigad, genom täflan att för bästa priset lemna bästa varan. Med denna åsigt synes likväl landshöfdingeembetets i Calmar förfarande ej fullt öfverensstämma, då besagde embete, genom sitt för;rd, beredt hr landshöfdingen och riddaren Nerman .illfålte att, utan tillbörlig täflan med andra tegelbruksegare, ingå med kongl. fångvårdsstyrelsen i leveranskontrakt om största delen af det murtegel, som erfordras för uppförandet af cellfängelset vid Calmar. Om jeg likväl skulle vara böjd att icke taga i be-äkning den möjliga fördel af ifrågavarande tegelleverans, som tillafventyrs kunnat falla på min lott; om jag ock skulle antaga, att den besparing som 2enom tätlan om leveransen kunnat blifva Kongl. Maj:: och kronan tillskyndad, varit obetydlig, vill tet likväl förekomma mig, som skulle, vid det grann !aga förhållande, här varit för handen, att nemligen ;andshöfdingeembetet haft uppdrag att på de för kroian fördelaktigaste vilkor besörja uppköpet af materialier och att hr landshöfdingen sjelf var spekuant på en af de betydligaste leveranspartierna, icke ien försigtighet biifvit, vid uppdragets utförande iakttagen, som vederbordt, för att fullt befria landshöfdingeembetet från skenet af benägenhet att gynna hr landshöfdingens egen spekulation med företräde. Då för samhällsordningens vidmagthållande ingening är af högre vigt, än att hvarje tvifvel, som kan appstå om opartiskhet och ädel oegennytia hos de man, hvilka hafva sig betrodt det vigtiga kallet att handhsfva konungens befallningar i landet, varder skingradt, föreställer jag mig, att det skall vara lika argeläget för hr landshöfding Nerman och det för .illfället fungerande landshöfdingeembetet att sättas i tillfälle att — måhända nöjaktigt — förklara förhållanden, hvilka annars äro egnade att verka oförielaktigt på allmänhetens förtroende till de högre embetsrsännen, som det är af ekonomisk vigt för mig ch andra vpäringsidkare att för framtiden söka föekomma att leveranser till kronan bortlemnas, utan vederbörlig konkurrens, till dem som sjelfva till följd af sina embeten hafva att om leveranserna föranstalta och böra dem kontrollera; om det annars kan vara lämpligt att sådane personer spekulera på leveranser till kronan. Väl tror jag mig veta att boställsinnehafvare ej iro berättigade att, utan vederbörligt tillstånd, anlägga tegelbruk på boställens egor, och har mig bevant, att just i närvarande stund hvilar bos Kongl. Maj:t till nådig pröfoing ett mål, der en utan tillstånd bedrifven tegeltillverkning å ett häradshöfdingeboställe blifvit af vederbörlig myndighet förhindrad; men jag föreställer mig att herr landsh. och ridd. Nerman, som på sitt boställe Skälby nyligen anlagt ett tegelbruk, och som redan före entreprenadauktion den 5 sistl. Fehr. iakttog tiden att bereda brukets utvidgande, för att der kunna under näs a sommar åstadkomma en betydligt ökad tillverkning, nog förskaffat sig vederbörligt tillstånd till denna bostället i framtiden graverande anläggning, och kan ej, under sådan förutsättning, bestrida honom rättighet att söka afsättning för sitt tegel; men det är all förmånsrätt framför andra tegelbruksegare, att lemna tegel åt kronan, som jag bestrider honom. Denna förmånpsrätt har likväl blifvit befrämjad gesom landshöfdingeembetets förklaring till kongl. fångvårdsstyrelsen, der det heter: att, enligt de upplys ningar, som dels af arbetschefen, dels eljest vid skedd efterfrågan, landsh. embetet meddelats, icke några tegelbruksegare eller annan person i orten befinner sig i tillfälle att kunna, innom den af tit. bestämds tid. leverera det ifrågavarande teglet.v Hos hvilka borde väl dessa vupplysningar bemtas, hos hvilken borde den uppgilna efterfrågan ske, om ej hos tegelbruksegare i orten? hos mig åtminstone har en sådan efterfrågan ej skett. Det får likväl ej vara landsh. mb. obekant att jag bar ett större tegelbruk vid Barkestorp , milifrån Calmar med tillgång på utmärkt god lera och betydlig skog. Det torde icke heller vara så alldeles obekant, at. jag har under anläggning ett tegelbruk vid Ryssbylund nära lastageplats, 2 mi! rån Calmar. Då härförutan flera större och mindre tegelbruk finnas i orten, synes det, som skulle landsböfdingeembetets uppgift om tegelbruksegarnes i orten oförmåga att lemna det erforderliga teglet varit något förhastad innan dessa blifvit derom åtsporda. Men äfven om tegelbruksegare i orten icke varit i uillfälle att inom de i auktionskungörelsen utsatta ider, lemna det erforderliga teglet, följer deraf ingalunda att de varit ur stånd, att på de tider som br landsh:ni sitt af landsh.embetet förordade anbud utsatt, lemna teglet för bättre pris, än han betingat sig. Jag skulle ensam kunnat åtaga mig en sådan förbindelse; det kan nemligen löna sig att utvidga ett tegelbruk för en gifven afsättning i två år, men j bära sig för afsättning endast under ett. Af öfriga tegelbruksegare i orten har åtminstone en, på sätt hans bifogade yttrande utvisar, förklarat att, om han genom utfärdad kungörelse eller enskildt medlelande fått veta att modifikationer i vilkoren kunnat medgifvas, skulle han från sitt af ålder väl ackrediterade stora tegelbruk på Wärnanäs kunnat ill ett för kronan fördelaktigare pris lemna betydiga partier. Om underlåtenheten af tegelbruksegare att å auktionen inropa större parti, än de 150,000, som jag åtog mig lemna, blifvit tagen till mätare af ieras förmåga att leverera tegel och till skälet, hvaröre de icke sedan finge konkurrera om tegelleverans. kulle ju hr landsb:n, som också underlät att göra något anbud på auktionen, varit från konkurrensen stängd? Men hr landsh:n fick icke blott åtaga sig everansen, utan ock betinga sig helt andra vilkor och förmåner, än dem, som vid auktionen erbjödos spekulanter utom landsb.embetet. — Hvarföre fingo ;j andra tegelbruksegare del af dessa vilkor, så att le kommit i tillfälle att underbjuda hr landsh:n? Var det väl möjligt för någon att kappränna med hr landshböfdingen vid det extra anbudets afgifvande, med mindre han blifvit gynnad med underrättelser från landsh.embetet om dess förehafvande? Borde ej andshöfdingeembetet insett, att den skyndsamhet, hvarmed hr landshöfdingens anbud ingafs och expedierades, och den korta tid, hvarinom svar fordra-. des, skulle utestänga medtäflare, och borde vällands höfdingeembetet sådant för någon befrämja? Var det icke i denna sak desto mera betänkligt, som det gällde herr landshöfdingen sjelf? och hvarföre fick )j mitt anbud att nästa år lemna 150,000 murtegel nflyta i auktionpsprotokollet eller ens omnämnas i det ampla tillstyrkandet, som landshöfdingeembetet gifvit åt herr landshöfdingens anbud? Se der frågor, som man ej kan undertrycka; fråsor, som i sanning blifvit gjorda af flera, än mig — rågor, vid hvilkas besvarande man har svårt att så skilja begreppet om landshöfdingens inflytande från andshöfdingeembetets åtgärder, att icke man vill öreställa sig, att uppdraget om materialiernas uppköp i landsh.embetets hand, då landshöfdingen var spekulant, hade den grannlaga och ömtåliga natur, stt herr landshöfdingen skäligen bordt, innan han ät tillegna sig leveransen, tillåta andra att, vid jamma vilkor, derom konkurrera. Den, måhända illfälliova Ametändichet aft antranranadanttlan hlaf tr mo -— PF vt MD NH OM (DD FR pr Fr AV MA KK RN Ke Vr ON VA -—m -— An AA — rn VV -— —-——-— me pr er pr ss pr — pr — a a mm