Aftonbladet – 4 september 1850, sida 2

förstörd. En mängd finansoperationer hade försökts och allt hvad som kunnat förpantas, hade blifvit det. Något medel att anskaffa penningar fanns icke mera. Under dessa omständigheter vände ministern sig till Bernard. Han lät bonom se rådstitel, ordnar och äreställen i perspektiv om han ville låna staten tolf millioner. Bernard urskuldade sig med omöjligheten att försträcka en sådan summa, då hans egen förmögenhet icke räekte dertill, och äfven med den omständigheten, att han icke utan full säkerhet kunde taga fremmande kredit i anspråk. Ministern åter förmenade, att om ban allvarligt ville, skulle han kunna uppnegociera dubbelt så mycket och att inkomsterna af tobaksaccisen, hvilken efter ett år ånyo skulle utarrenderas, vore mer än tillräckligt hypotek. Samtalet slutades dermed, att Bernard bestämdt afslog ministerns fordran och ifrigt tillade, att han ieke utan nöjaktiga garantier kunde låna staten en enda louisdor. Ministern syntes högst onådigt upptaga detta. Han såg skarpt på Bernard och sade: Min herre! Konungen är staten, och monarkens ord är den bästa garantien.n Härmed blef Bernard, som det syntes, i högsta onåd afskedad. oo Redan på hemvägen förebrådde han sig sitt öfverilade yttrande, och erinrade sig, att mån: gen för mycket mindre blifvit inspärrad i bastiljen. Hans fruktan förminskades icke då han meddelade sin fru den. Så förståndig hon än var, tänkte hon icke nu på annat än möjligheten af en fara för den älskade. Hennes ångest återverkade på Bernard och begge öfver lade huru man som bäst skulle möta den hotande katastrofen. Så förgingo två qvalfulla dagar. Mer hvilken förfäran grep Bernard, då ban på den tredje af en ministerns tjensteman emottog en skrifvelse, som han i anseende til sigill, form och alla omständigheter måste anse