Aftonbladet – 2 september 1850, sida 3

haft erfarenhet af, att med sednaste delen af vårterminen icke är särdeles mycket bevänd.. Lärosilarnes åhörare försvinna eller glesva betydligt, de studerandes kammarläsning upphör också till mesta delen; endast de, som hafva kursen att med terminen afsluta, fortsätta ännu sin flit, och det akademiska lifvet rörer sig numera egentligen blott uti tentamina och examina. Når våren kommer med majsol och grönska, vilja både äldre och yngre, som varit mer eller mindre innestängda under en Jtång hö.t och vinter, slippa ut ur sina kamrar för att vederqvicka sig till kropp och själ; också inträda då genom en viss tyst öfverenskommelse ett slags ferier, trots både lag:r och praxis. Orsaken härtill är landets klimat, hvars verkan ej kan förtiagas genom lagstiftning. Derföre lära många tycka, att en omreglering, som icke förkortat läseåret, men sam förkortat vårterminen och i samma mån förlängt höstterminen, varit önskligast. Någon förlängd föreläsningsskyldighet var visserligen icke vän tad. Våra svenska professorer hafva redan tillräckligt att göra; och de allraflestas arbetsamhet är erkänd. Att de mindre uppträda såsom författare, än önskligt vore, må väl beklagas; men man bör besinna, att deras krafter äro så tagna i anspråk för olika och i åtskilliga fall ingalunda professorliga pligter, att man icke kan vänta sig just mycket mera än hvad de hittills åstadkommit i författareväg. Emellertid bör visserligen allt möjligt göras för att hos dem framkalla den rent vetenskapliga verksamheten. Det är visserligen det fattiga Sveriges första behof, att de akadem:skalärarne åt staten uppfostra dugliga embetsmän, men det vore äfven en vacker och vigtig sak, om de något mera, än hittills varit fallet, kunde egaa sig åt sjelfva vetenskapens odling och förkofran. Men för detta ändamål är först och främst nödigt, att ej deras tjenstemannaarbetstid än ytterligare uttänjes. Om regleringen af examensväsendet och derjemte förvaltningen af akademiens ekonomiska angelägenheter kunde medföra någon tidsbe-paring, så borde den kom ma sjelfva vetenskapen till godo, ej öka föreläsningsskyldigheten. Åtskilliga andra bestämningar af vigt i de nya konstitutionerna omtalas äfven, men de iåta något apokryfiskt, och jag nämner dem endast i förbigående, med misstroende till uppgiften, och reservation. Så talas om en lagbestämning, att kansleren, på konsistorii anmälar, kan återt:ga docentur, att docent tillsättes sålunda, att professorn i vetenskapen inför fakulteten anrnäler behbofvet af en docent, samt föres!år derti!ll någon viss, åt hvilken specimenstid utsättes, hvarvid icke lärer nämnas något om konkurrens och förslags upprättande; att till myndighetsålder kommen student icke får anses myndig i affärstransaktioner, icke gå i borgen o. s. v. I allmänhet säges disciptioärlagen hafva sina egenheter. Dessa akademiska konstitutionsfrågor hafva naturligtvis lifligast sysselsatt vederbörande på stället. Andra saker kunna för ögonblicket väcka någon fundering, såsom t. ex. den frågan, hvarifrån det konstmusenms, hvarom talas i den akademiska katalogen, har kommit, samti bvart det gamla ethnografiska museum tagit vägen; men sådana frågor komma och gå, utan att länge fängsla uppmärksamheten och intresset. Strax efter terminens slut hedrades akademien, vid de i auledning af den höga förmälningen skedda ordensutnimningarna, genom tvenne akademiska lärares utmärkelse. Professor Selltns utnämning till nordstjerneriddare gillas här af alla, ty hedern träffade en för lärdom och lärareegenskaper allmänt aktad man. Men den ena saken påminner gemenligen om närbesligtade andra, och genom Selltns utnämning fick man en påminnelse om professor Bergfalk. På den sednare tänkte man redan då, när prof. Bergstrand i lifstiden blef utnämnd till samma värdighet: de båda männen hade samtidigt — Bergfalk till och med något förr — blifvit utnämnda till professorer, och som, genom noggrant aktgifvande på denna heders utdelning och de sannolika grunderna för utdelningen, man anser nordstjernan gå i tur, samt Bergfalk i vidsträckt lärdom och vetenskaplig verksamhet, minst sagdt, icke anses stå efter någon vid universitetet, så fann man redan den gången hesynnerligt, att han blef förbigången. Väl vet man, att prof. Bergfalk icke eger någon förespråkare vid akademien ), och man känner äfven skälet dertill; men icke förthy trodde man, att prof. Bergfalk skulle ihågkommas derföre, att hans lärdom och talang varit under flera år af regeringen i kommitteer anlitade. Man trodde det, emedan — stjernor nödvändigt skola finnas. För prof. Bergfalk kan det göra detsamma, om han bär stjerna eller ej; men det borde ej anses vara ) Man ken af åtskilligt märka, huru men i Upsala bemöcar sig alt ignorera prof. Bergfalks anseende äfven utom universitetet. Man visade mig et: program af prorektor vid slutet afsist. vårtermin, i hvilket program tillkännagafs, att Bergfalk undfått 1000 rår bko för en resa till Nordamerika, samt att en annan akademisk lärare erbållit äfvenledes en summa penningar för en velenskaplig resa. Man gjorde mig uppmärksam på at denna sammansiallning synes vara afsigtlig och föga kollegialt vänlig.