Aftonbladet – 29 augusti 1850, sida 3

Det vecklar himlens dom för bjertat opp Och mig tröst för dygdens välde bringar: Det goda skall bestå till tidens slut, Väl bäres kämpen god i grafven ut, Men hvad han verkat ingen död betingar. Sof då med ro, du gamle i din graf! Tack för allt ädelt som du gjort och velat, För hvarje gång du nöden bistånd gaf, Hvar gång åt uslingen ditt bröd du delat. Mi minnes genier öfver grafven le Och tacksamheten fromt sin hyllning ge t den som likars nöd så gerna helat. Väl sommarn till din graf med rosor går Och näktergalen skönt ditt drapa diktar, Likväl du säkert ej den krans försmår. Hvarmed en sångens vän ditt minne riktar, Ty hvar det ädla spörjs, der dröjer from, Hvar sångens vän, der är hans helgedom, Der bjertat offrar och der känslan bigtar. B. B.