Aftonbladet – 29 augusti 1850, sida 3

måste ni vända er till intendentsbyrån. — Hvarmed kan jag eljest vara er till tjenst, bäste Bernard ?2 Monseigneur täcktes erinra sig, att jag ingifvit ansökning till erhållande af den lediga generalförpaktningen.n Ja, det fägnade mig att se er på listan bland de sökanden, afbröt honom ministern; men beklagligen fann jag, att ni för sent anmält er. För sent, monseigneur? sade Bernard. Ansökningstiden tilländalöper först tre veckor härefter.n Och likväl anmäler man sig ofta ett år förut, sade Louvois. Det är ett missbruk; men hvad vill man göra? Solida konkurrenter kan man icke afvisa, och platsen i fråga är så godt som bortgifven. Jag vågar dock supplicera deromp, sade Bernard. Ni vet, monseigneur, att jag lidit förluster vid sednaste leveransen för armåen. Afven min far led sådana och han fullgjorde dock alltid samvetsgrannt och till vederbörandes nöje sina ingångna förbindelser., Mon Dieu! Till hvem säger ni detta? afbröt honom ministern smickrande. Huset Bernard har alltid varit högt värderadt för sin soliditet. Derföre smärtar det mig attjag icke kan villfara er begäran. Aldre anspråk kunna icke lemnas utan rättvist afseende. Skulle emedlertid något annat yppa sig... Ministern gjorde härvid liksom en afskedande åtbörd och drog sig några steg tillbaka. Tillåt mig, monseigneur, en fråga! inföll Bernard, framtagande ur fickan af sin moderna silfverbroderade väst det omnämnda brefkuvertet. Månne icke ers excellens för åtta dagar sedan i Versailles trädgård tappat ett bref, hvartill detta papper var kuvertet? Jag såg någon kasta det ifrån sig och då jag läste