Aftonbladet – 28 augusti 1850, sida 3

pint. Detta utslag väckte bland åhörarne en ganska liflig sensation. Mången förvånade sig öfver attfål höra den anklagade dömas stå dubbel tjufsrätt, då husbonden nedlagt sin tal:n och aktor talat om anIsvar för förskingring af ombetrodt gods. Men få bland åbörarne kände kanske, att lagen är mycket sträng mot tjenare, som förskingra husbondes egendom. Missgerningsbalkens 42 kap. 4 lyder: ,8tjäl, snattar eller uppsåteliga förfar, eller undandöljer tjenstebjon, eller annor betject, något af thes husbandes egendom; thet ligge alt i tveböte mot annat snatteri och tjufnad.n Frågan berodde således på om karlen vuppsåteliga förfarit sin husbondes medel, ellar om han I verkligen talade sanning och blifvit bestu en. I förra fallet skulle han fällas såsom nu skedde; i det landra cke fällas. Domstolens ordförande, hr rådman IBeurling, var för den mildare åsigten och ansåg det icke bevisadt att drängen med uppsåt förskingrat Ideom händer bäafde pennidgarne, men ordföranden löfverröstades af de båda andra ledamöterna, som lansågo de omständigheter, att ham icke hade penningarne i behåll, att han hållit sig undan och att (han varit öfverlastad, gifva full visshet att han uppIsåteliga förfarit sinihusbondesegendom, samt sederImera diktat berättelsen om stölden på-torget. Att Ihan, i strid med sanningen, uppgaf sig rv hafva blifvit straffad, ehuru det upplystes att han blifvit Idöu:d en gång för: snattetij! bidrog öckså. dertill, att de yngre ledamöterna ansigo honom äfven i fråga om penringarnpe hafva ljugit. I — En manmösell, bördig från en fandsortsstad, men numera boende i Siockhom, klagade vid rådIstufvurätten öfver misshandling. och ovett af en bokI bindaregesä:l, medhvilken hon hade kök gemensamt. : Han skulle, efter ordvexling i köket mellan käranden och svarandens hustru, hafva inkommit i mamsellens rum samt der utan föregående tvist slagit henne blå och gul samt cqvädat henne. förut i synen varit blå och gul, så brann nu på hennes kinder en desto lifligare ros och med häftiga ord och åtbörder uttryckte hon sin förtrytelse öfver den behandling hon undergått. Det tycktes som det gjorde benne en pjutving att inför domstol Toch i närvaro af en mängd åhörare, som i tysthet beskrattade hennes passionerade uppträdsnde, flera gånger ånyo reta upp sig sjelf med de orden: han Jkallade mig långa 1-der, stora 1-der och ph-r 1-derp. ) Svaranden, som påstod att hans hustru aldrig fått fått del i köket, utan ofta blifvit tillvitad att hafva ;svsranden, och medgaf alt han deröfver slutlizen ; blifvit uppretad och gått in till henne i de rum, bon tillsammans med en annan mamsell bebor; der få tvisten bilagd, men som hon ånyo blifvit näsvis och otidig, så gaf han henne ett slag på käften och kalla henne 1-der, men hvarken stora eller långa. Vittnen skulleafhöras nästa gång. — Ea sjöman hade legat och söfvit och, när han vaknat, saknat sin klocka med Hårslinga och messingsnyckel, På en krog i Sköttgränd fick han se en annan sjöman hafva en hårslinga utanpå vesten och misstänkte att möjligen. fickan funnes det bortstulna uret. Han skickade derföre uppasserskan att fråga den andre hvad klockan vore. Men denne itren. Att han icke tog upp uret stärkte misstankarpe. En stund derefter skickades åter uppassersken med samma fråga och affärdades liksom första gången med ett kort tre qvart till tre. Tredje gången den misstänkte tillfrågades, svarade han att hans klocka stod. Nu ansåg man det ej finnas tvifvel om att han innehade det stulna uret och icke vågade framvisa det. Polis efterskickades, den misstänkte förklarade sig icke hafva något ur, utan blott för syns skull en hårkedja med nyckel, men det troddes icke. Han ville icke låta arrestera sig, men härderna belades med fängsel bak på ryggen joch han nödgades följa med. Han påstår att kan blef knuffed och misshandlad af polisbetjeningen, cch denna i sin ordning påstår sig hafva blifvit.sparkad af honom på Norrbro. Emellertid hade han verkligen icke något ur cch hårkedjan med nyckeln var icke heller den stulna. I går, då målet förevar vid rådstufvurätten, visade sig den häktade, hvars namn är Lindgren, mycket häftig. Flere gånger upprepade han att han icke ansåg sig kunna påräkna någon rättvisa från polisbetjeningens sida. Polisen gör som den vill, po lisen handterar fo!k som den tyckerp, polisen slår och öfverfaller folk och sen påstår den sig hafva blifvit öfverfallen cch flera dylika uttryck — bevisade att han ansåg sig utan skydd i dess vård, under det att här (i rådstufvurätten) vet jag att jag får mina vittnen hörda, här skall jag få rätt 0. d. uttryckte hans tanka om domstolen. Emellertid är karlen förut straffad för tillgrepp, och en sådan arresterar polisbetjeningen ansvarslöst, när den vill. med eller utan skäl. Sätter ban sig till motvärn så får han stryk, slår han igen så får han 28 dygns vatten och bröd. — Sergeanten vid Svea artilleriregemente Johan Petter Pettersson hade i går gjort anmälan i poliskammaren derom, att han sist). söndagsafton kl. !.4 uti Humlegården blifvit öfverfallen och slegen af mannen Carl Olof Carlsson, hvilka haft i sitt säll: skap uppsyningsmannen Larsson; hvilken sednare, jemte åtskilliga andra personer, Pettersson åberopade såsom vittnen. Vid härom i dag hållen ransakning berättade sergeant Pettersson förloppet sålunda: Jag ingick i Humlegården förliden söndagsafton kl, omkring 41 på äftonen och mötte der på stora gången nära rotundan en ofärdig person med käpp och krycka (skoarbetaren Carlsson), hvilkens krycka jag råkade stöta till med min fot, utan att hans jemnvigt deraf på minsta sätt rubbades. Icke desto mindre vände hän sig till mig med hvarjehanda grofva utlåtelser, Kvilka jag dock saktmodigt besvarade med den anmärkningen;-att jag af våda råkat stöta till hans krycka, och att då ingen skada honom skett, han billigtvis borde åtnöja sig med min aflagda ursäkt; hvarefter jag, för undvikande af gräl och uppseende, skynd: samt begaf mig inåt Humlegården. Då jag omkring en halftimma derefter var i begrepp att åter lemna Humlegården, råkade jag ånyo samme ofärdige person, i sällskap med polisuppsyningsmännen Carlsson och Larsson, hvilka båda förstnämnde antaståde mig med förebråelser deröfver att jag kort förut råkat! stöta till skoarbetarens krycka, hvarefter jag af en bland dem (hvilkendera kan jag ej bestämma) först erhöll ett slag med knuten näfve i ansigtet, hvaraflä batten föll af och jag sjelf föll baklänges, och då jag åter reste m g upp, ytterligare tilldelades ett slag i hufvudet af något hård: in t:rument. deraf blodvire; följde och jag för andra gången nedföll till marken j När parterna framträdde inför rätten, gaf sig harmen å båda sidor ännu tillkänna. Om memsellen vara i fred sedan mamsellen flyttat dit i huset och tagit ett glas af mamsellen, hvilket likväl tillhörde l hade han begärt förklaring af henne och velat i godo tog icke upp sitt ur utan svarade lakoniskt half skoarbetaren Lars Johan Carlsson och uppsyningsOr — 2 — pp CV MR OM MI Pr — FR JM Kd Rn — JV MM Fr BA AA 030 MM 0 AR 3 EP AR om si V b P il li 0 le lö n f å Tf ol 8 i fc a afsvimmad. el Skoarbetaren Carlsson, bäröfver hörd, berättade , U åter, att sergeanten Pettersson vid ofvannämnde tillNå fälle på stora gången uti Humlegården först med afsigt sparkat till Carlssons krycka, och då Garlsson i anledning deraf förebrått h nom dettauppförande, re Isi Ip