Aftonbladet – 28 augusti 1850, sida 3

ning och icke frukta för! sjukdomen, ; hvilken, enligt hvad erfarenheten lärt, indre ofta Ar den oförfärade mennisko änden ip, som pe sjuke sin omvårdnad och jap än den ER dig iom, omgifven af idel försigtighetsmått, ängs! Hräfvar att undvika faran. : I hus, der cholerssjuk redan finnes, Bör dessutom noga iakttagas: att alla uttömningar från den sjuke skyndsamt undanskaffas och beströs med osläckt kalk, eller, der sådan icke kan fås, med en blandning af väl utbrända trädkol och aska; och att sängoch gångkläder m. m., som en choltrasjuk nyttjat, väl vädras eller tvättas med saltvatten, innan de lemnas en acnan till begagnarde. Då man under choleratid, vid kall och fuktig väderlek, känner sig nedstämd och opasslig, har det visat sig gagneligt att en eller två gåvger om dagen taga en thesked dubbla malörtsdroppar eller en matsked malörtsbränvin. Om koleran, oaktadt dessa försigtighetsmått, likväl hos någon utbryter, är det alluid bäst, när så ske kan, att tillkalla en läkare, och om den sjuke icke hemma kan erhålla nödig vård, är det nödvändigt, att utan uppskof ombesörja dess intagande på något sjukhus, samt att, till dess dettå hinner verkställas, vidtaga följande behandling: emedan minsta dröjsmål härmed sedermera icke genom konstens tillbjelp kan godtgöras. 4. Under förebuden. Den sjuke håller sig inne och väl klädd och lägger öfver hela magen en smörduk beströdd med krossad starkpeppar, eller gnides magen med en blandning af ett glas bränvin med fyra theskedar finstött starkpeppar. Vid stor oro, vånda och tryckning på hröstet, med sveda i maggropen, eller känsla af fullhet och bultning i hufvudet, göres, om den sjuke är stark och blodfull, en åderlåtning på armen. om 53 eller 4 jumfrur blod, hvarefter, om våndan och tryckningen på bröstet fortfar oförminskad, koppningar verkställas på maggropen. I stället för äderlåtning sättes på svaga personer 8 till 42 blodiglar elier 4 å 2 koppningar i maggropen; samt på barn 4 till 42 blodiglar, efter barnets ålder. Om den sjuke vet med sig att hafva förtärt mycken och otjenlig mat, om han känner äckel eller har oren tunga, gifves ett kräkmedel, äfven i fall, der bloduttömning redan skett, af en skrupel kräkrotspulver, eller i brist deraf 2 matskedar koksalt, upplöst i ett halft qvarter ljumt vatten, som på en gång intages. Vid annat förhålJande tages en struken thesked rhabarberpulver; hvarefter the på fläderblommor, och, der tiligång finnes, med tillsats af krusmynta begsgnas tills lindrig svettning framkallas. 2. Om förebuden öfvergå i utbildad kolera eller ock då denna plö!sligen utbryter, bör den sjuke afklädd lägga sig i en varm säng, och, der sig göra låter, i eit serskildt rum, som flitigt vädras genom. insläppande af frisk luft, samt uten annan omgifning än som för sjukvården erfordras. Nu lägges öfver hela magen en senapsdeg, beredd af 4 delar pulver af stark senap och en del rågmjöl, hvilka sammanröras med vatten till stadga af en deg, som utbredes tjockt på linne. Så snart huden rod-! nat och sveda inställer sig, borttages degen, men kan efter några timmar ånyo påläggas, om ingen bättring inträffat. I de fall der sjukdomen plötsligt utbryter må åderlåtning och kräkmedel, enligt ofvan gifna föreskrifter, först och främst användas. Derefter (en half eller hel timma sedan den sjuke tagit kräkmedel) g fves ö eller 6 droppar kamtferspiritus, helst på en sockerbit, och varmt fläderthe att dricka derpå. Denna ingifning förnyas sedermera hvar femte minut, ända till dess en ympnig, alimän, varm svettning frambrutit, hvarefter tiden mellan intagningarna småningom förlänges till en gång i timmen. Härmed fortfares nu 6 till 8 timmar under afvaktan på förbättring, med hvars inrädande kamferdropparna ej mera gifvas. Sängen år icke lemnas förr än svettningen alldeles uppHört. Härjemte böra armar och ben, vär kramp påkommer, ihärdigt gnidas med blotta händerna eller med ylle doppadt i en blandning af ett fjerdedels skå!pund! senap ech ett halft stop bränvin, eller i kamferspirius. Emellan gnidningarne värmas fötter och ben! ned varma krus eller något dylikt. Der de kunna anskaffas, böra äfven varma bad i kar) användas. I brist häraf kunna tjenliga ångbad på följande ätt beredas: den sjuke sättes på en stol och kring ans axlar slås en filt eller ett täcke så, att det om en kappa nedhänger rundtomkring ända till! olivet. Under stolen läggas några tegelstenar, och å dem ett par uppglödgade gristenar, på hvilka lås små portioner vatten; på sådant sätt bringas dex: juke merändels i svettnicg. Efter verkställdt bad omsyvepes den sjuke medl ilt eller täcke, återföres i sin varma säng och påvöljes väl. Kamferspiritus kan beredas så, att 4 del kamferl ipplöses i 46. delar sta:k sprit. Detta medels; verkamhet mot kolera förstärkes, om till 60 droppar 1 thesked) deraf sättas 6 dropiar pepparmyntolja etherol. menihe piperit). I händelse kamfertspiritus icke kan anskaffes, eller ck, då ett några timmer fortsatt bruk deraf icke nedfört någon märklig förbä-tring, utan sjukdomen ast mera tager till, bör i stället gifvas af en kokaltslösning (en matsked salt till ett halft qvarter jatten) en masked hvar fjerdedels timma, till dess roppsvärmen å:erkommit och plågorna stillat sig;. varefter man ingifver mindre ofta, hvar eller hvar-l: nnan timma tills afföringarna åter börja visa siglj nera naturliga. f Längtar den sjuke efter kall dryck, må friskt vaten i små portioner eller små isbitar, der tillgångl; r, gifvas. I 5. Kolera-diarrhe låter ofta i början hejda sig geiom intagning af en liten struken thesked rhabarerpulver 2 till 3 gånger om dagen, jemte begagande af varmt thå på sötblommor (Cbamomilla) amt smörduk med starkpeppar på magen, under akttagande af försigtighet i mat och dryck. 4 j j s s Under tillfriskningen efter någondera af dessa trenne ) jukdomstillstånd är rådligsst att de två första, da-J! arne ingenting annat förtära än en simmig bärfre-! oppa eller köttsoppa med uppmjukadt bröd. Efter! enna tid må man, ehuru med största försigtighet, måningom öfvergå till en lättsmält stadigare föda. j! De medikamentsportioner här blifvit föresktifna,! ro bestämda för fullvuxna; barn arhålla således!! S I S k e k å indre, efter åldren. Till Redaktionen af Aftonbladet! Sedan det nu geczom tidningarne från Skåne är ekant, att hr domprosten Reuterdal är vald till iksdagsman i presteståndet för Lunds stift, skall et blifva intressaut att få erfara, huru bemälde omprost, äfvensom hr biskopen i Strengnäs, doktor! folmström, komma att visa sig i afseende på reresentationsförslaget. Båda dessa prelater tillhöra, l? åsom bekant är, de temligen skarpt konservativa, . ren deltogo emellertid vid sista riksdag, såsom 1le-j39