Aftonbladet – 24 augusti 1850, sida 2

den förre utlofvade omständ:ig relation om hvad ban finge se och höra, och snart företogs resan. Z-hra besvarade Bernards frågor fåordigt, men förståndigt, och den unge mannen fann flickan ganska intressant. Då han sökte utforska henne, i afseende på hennes familjs lefnadssätt, yttrade hon utan förbehållsamhet, att hennes far förtjenade icke obetydligt genom hästars kurerande och råttors fördrifvande; att hon sjelf, genom sin gitarrspelning och sin sång, hvarvid hon understöddes af sin bror, bidrog till familjens underhåll, och att hennes mormor, som var mycket erfaren i chiromanti, besöktes och rådfrågades af förnäma personer, isynnerhet af damer. Efter en half timma ankom Bernard till Zigenarnes boning. Han skakade något på hufvudet vid anblicken af den usla baracken, som så bjert afstack mot den vackra flickan vid hans sida. Asan syntes taga föga notis aff de ankommande. Han förblef vid sitt smedsarbete och Zehra förde icke den unge mannen under tältet, utan i den närbelägna jordkulan. Det inre af denna skilde sig mycket ifrån hvad man väntat efter den yttre anblicken. Väggarne voro klädda med lätt, randigt ylletyg, golfvet betäckt med en ren bastmatta; och ett par stora kistor, ett bord och två flätade stolar utgjorde möbleringen. Den gamla zigenerskan satt i en länstol. En vid, blå yllemantel böljde henne ifrån halsen till fötterna. Omkring hufvudet bar hon en turbanlikt vriden turkisk sjal, och denna drägt, i förening med de skarpa dragen och de blixtrande ögonen, gaf henne ett fullkomligen österländskt utseende, Så snart den unge mannen, åtföljd sf Zehra, inträdde, vinkade den gamla åt flickan, att lemna hydden: En annan vink med handen inbjöd Bernard att sätta sig. Stället, der han befann sig, personen, som han hade framför