Aftonbladet – 21 augusti 1850, sida 2

Konventikelfrågan. Såsom allmänheten tagit lithg del i de förvandlingar, som egt rum i och för det s. s. missionsväsendet och sedermera de i Upsala imade läsareuppträden, hvarom Aftonbladet förut talat; anse vi äfven nu för en skyldighet att meddela regeringens beslut i afseende på de sistnämnde, innefattadt i svar till justitiekanslersembetet på den af sistnämnde embete i underdånighet gjorda hemställan, huruvida! åtal skulle anställas mot br rådman Henschen i Upsala, eller han derna gång blott borde undergå varning inför domkapitlet, med förklarande att åtal genast skulle följa derest förbjudna gudstjenster ånyo af honom hölles. Den tillf. regeringens beslut i ämnet är fattadt den 2 Aug., men har först för några dar sedan (den 17) kommit, hr justitiekansleren tillhanda, bvarföre man kan förmoda, att till vederbörande stadsfiskal i Upsala kän: edom om hvad ban har att göra ic e ännu hunnit expedieras. Vi hoppas likväl, att det icke skall anses förtidigt af Aftonbladet att meddela ifrågavarande: regeringsbeslut, i synnerhet som det med spänd. väntan varit emotsedt, och utan tvifvel skall hafva sin inflytelse på en mängd förbållanden. Det nåd. reskriptet är stäldt till justitiekansleren, upptar först en recit af hvad i dennes underd. me: morial till regeringen blifvit hemstäldt (hvilket AB. förut meddelat), omförmäler derefter en art böneskrift, hbvarmed br rådman Henschen särskildt till regeringen inkommit (hvari han undanber sig både åtal och varning, på grund deraf, att hvarken vid ifrågavarande sammankomster föredragits något irrlärigt, eller desamma bånits å sådana tider då allmän gudstjenst i staden Upsala förrättats, äfvensom ban åberopar ett kongl. reskript af den 9 Jan. 1822 rörande läsarne i Norrland); och säger regeringen deri slutligen: — — — Detta med hvad mera handlingarne i målet innehålla, hafve Vi i nådigt öfvervägande taji och, ehuru ifrågavarande samman koms:er, hvilke. enligt hvad upplyst blifvit, i början varit inskränkta till busliga andaktsöfningars förrättande inom en er: skild och sluten krets, men sedermera öfve ätt till offentliga och för hvar man tillgängliga ser den för särskild gudstjensts bållorde, icke