Aftonbladet – 21 augusti 1850, sida 2

Österrike att vidtaga ett steg som, enligt P. T., redan den 7 var bekant såsom verkställd sak!! Eller menar P. T. med det mindre förbundet något annat än det förut omtalade mindre förbundsrådet ? Vare härmed huru som helst, så ivses af ovannämnde notiser att P. T, har lika litet reda på det s k. engerer Rath, som på frankfurterkongressens namn af ;Plenarförsamling, oaktadt redogörelser för bida förekommit postdagligen i alla tyska blad. —— — Det med dagens post hitkomna nummer af Wermländeka Correspondenten innehåller, i apledniog af Aftonbladets bekanta förklaring i afseende på det hvilande representationsförIstaget, hvilken förklaring vämnde tidning tilllägger en viss hetydelse, en utförligare artikel, ihvarur följande betraktelser synas oss väl förtjenta att citeras: Vid hvarje stor och vigtig semböällsfrågas nära förestående lösning tillhörer det dock den rättsinrige medborgaren att icke till det yttersta förfäkta egen individuell övertygelse; emedan, då denna hos olika individer varierar i det oändliga, pågot resultat på sådant satt aldrig skulle upprvå. Det gäller i sådane fall icke att vilja uppvå det efter ens öfverty ge!se sbsolut rätta, utan cet möjligast bästa. Man måste taga bestående förhållanden i öfvervägande, aldrig invaggavde sig itoma förhoppningar att kunna ledi.t hoppa öfver dessa, Man bör gå till sig sjelf och erkanna individens obeirydlighet semt nödväna digheten av underordna sin enski! da öfvertygelse det allmännas. Ms:joriterens öfveriygelse bland de mera upplyste och tankande, och läggom dertill ty vi äro sveage döglige, m-joritetens fördel måste alltså gälla framfor eps egen. Skulle Aftonbladet, såsom vi tro, I denna fråga hafva bendlat efter denna grundsats, så skall den ofeniliga pluraliteten bland dess läsare instämma deri att det haudlat klokt och medborgerligt och hilla det r kaing derför. I Om man då vid lugnare sinnesstämning, hvilken Tyckligtvis pu synes hafva inträdt, ännu en gång öfverskädsar frågan, skall man finna att, såsom ut2spunkt för ett nytt oxtagligt representationsförslag, i sjolfva verket icke fans mer än två alternativer, nemligen det ena, alt, med undvikande af graderad rösiskala, bestomma en temligen hög census, den andra aut äinfora röstskalan för av kunpsa utsträcka rösträtten så mycket längre). Eu förslag, gsundedt på det förra aliernativet, hade emellertid, säsom en hv-r nu kan latteligen inse, funnit ett oböjigt motstågd hos hosdeståndet, af hvilket kanske mer än hälften då måst från representations rätt utesutas. För att undvika ett dylikt motstånd hos bordeständet, eller just det stånd som aldraminst b-höfver dagtinga, så fanns väl för regeringen ingen annan utväg, än att i sitt förslag antega röstskalan, äfven om den såsom princip bade föredragit! census med lika rösträtt derinnavför. Frågan var! således icke f i, det kunde icke handla om mera än ett alternativ; det gällde blott att uppställa den graderade röstskalan så, att den blef så dräglig som möjligt, och allt måste då reduceras till besvarandst af frågan, — om röstskalan kunnat vara annorlunda och — såvida den bordt vara det, — om det då är omöjligt att vinna rättelse framdeles, derest förslaget, sådant det är, nu antages. Det förra hålla åtminstone vi öre, men tro äfven på goda skäl att snar rättelse kan ernås. I Sedan de cfficiella tabellerna till det hvilande förslaget numera utkommit, visar det sig af dem, att derest blott bälften, och mindre än hufien, af den röstberättigade allmogen vill deltaga i elektorsvalen, så skall den också kunna beberrska dem, och följ-. aktligen få öfvervigt i nedre kammaren för sina in-. tressen. Redan detta är för den en så omätlig tördel framför den narvarande fjerdedelen, att bondeståndet måste vara alldeles blindt för eget intresse, om det förkastade densamma blott derföre att det icke kunde vinna allt. eller personlighetsprincipen tillämpad utan både census och röstskala, något hvarpå de tre Pp ra stånden aldcig lära godvilligt! ingå. Icke ttan den största förvåning hafva vi derföre sett organen för de så kallade Örebromännen, eller Örebro tidning, för den 43 dennes uti en längre ledande artikel i anledning ef Aftonbladets deciderade framträdande, ställa en dämpad men af genomskinlig pertiskhet och fanatism svällande uppmaning just! till bondeståndet, tydigt syftande derhän, att om än: alla andra dagtinga för det hvilande förslaget, så skall dock bondeståndet stälsättas deremot. Kan emellertid battre lockmat icke framsättas härför, än ett blott kittlande af bondeständets fördomar, så bop-. pas vi att man går miste om sin afsigt. — Vi reproducera tidninsens slutord: Den slutsats hvartill vi med detta ville komma är: 4:0 att då de gamla klassoch ståndsförhållandena inom representationen skola upphäfvas, bör det göras! så av icke nya, ona urligare klassf rhållanden sättas i de bortgångnas stalle, utan så att alla de särskilda elementerna uppgå i samhallets allmänna: d. v. s. genom ett fullt och konseqvent utförande af allmänna valprincipen, som sammanfaller med personlighets principer; 2:v att det nu hvilande örslaget, utom andra grava lyten, innebär den stora vådan att det, i representativt afseende, valdsamt sönderspränger det stånd, s m utgör vårt lands hufvudgrund, nemligen värt Bondestånd. Härpå kan genmälas: 4:0 att de nuvarande tre första stånden aldrig skola ing) på allmänna valrätten tillämpad efter den enkla personlighetsprincipen och 2:0 att bondeståndets såkallade söndersprängando, om det ligger någon mening deri, skulle ega rum äfven vid den allra lägsta census, som af de tre första stånden möjligen skulle kunna accepteras. ) I denna punkt skilja vi oss från Wermländska Correspondenten och äro öfvertygade, alt om regeringen hade, i stället för det nu I hvilande förslaget, framlagt ett annat, grundadt på det i reformsöitskapernas petition l framställda programm, hvilket hade en så I allmän sympathi för sig, så hade allmänna I tänkesättet kommit att understödja detsamma med sådant eftertryck, att det ofelbart hade gått igenom vid den nu instundande riksdagen. Konventikelfrågan. Såsom allmänheten tagit lithg del i de för