Aftonbladet – 20 augusti 1850, sida 2

— Ett. notabelt dödsfall inträffade i förrgår vid middagstiden, då advoka:fiskaten i kongl. Bergskoltegium, Abreham Roman, afled efter ett par veckors sjukdom, orsakad af en yttre skada. Hr Roman hade nemligen en dag, vid hemkormsten från sin sommarboning i skärgården, den olyckan, att vid landstigandet halka i båten så illa, att benbrott deraf förorsakades både 1 verstra armen och i benet på samma sida, nära intill fotieden. Dessa skador företedde emellertid intet lifsfariigt symtom och voro redan under läkning, ända tilis i förrgår på middagen, då den sjuke, vd en rörelse i sängen, fick ett anfall af slag, som genast slutade hans lif, vid 358 års ålder. Advokatfiskalen Roman var icke ibland dem, som genom ett aktivt deltagande i de allmärna värfven var någon hvad man kallar politisk personlighet, men förenade med ett kl.rt och redigt hufvud samt kunskaper och duglighet för det fack, hvari han hade sin ewbetsutöflning, ett manligt allvar och redbarhet i sin karakter och en stor ihärdighet att icke lemna på haifva vägen nåszot som han företog sig Han hade i detta hänseende nästan mera lynnet af en Engelsman, att egna sig uteslutande åt en sak och fullzomligt genomföra den, än hvad man är van att träffa hos oss Svenskar. Ett prof af deana hans karakter visade sig bland annat på den sednare tiden uti den drift, hvarmed han pi:de lediga stunder, som den icke särdeles ansträngande embe:sbefattnin: en gaf honom, egnade sig åt hortikuburen och särdeles blomsterodlingen, hvilket, afv-x!ande med jagten, utgjorde hans äskingsvöje. Det är till en del hans omsorger och be. ödsnden hufvudstadens invånare hafva att tacka för Trädgå-dsföreningens tillkomst och utveckling samt för det nya växthusers inrättande. Sjel hade han också den vackrasts fönsterträdgard i Stockholm, vanligen icke bestående af mårga blocasterslägten, men dessa i en oändlighet a! varieteter, hvilka hbaa sjelf sköte och mångfaidigade genom de medel, som den nyare kunskapen i blomsterkulturen anvisat. På de sedpaste åren lärer han på en af honom inköpt holme, kallad Storholmen, anlagt en mönsterplantering, som särdeles berömmes af kännare När det ofvannämnda olycksfallet träffade honom, var han ännu i sin fulla mannakraft, med en robust kroppskonstitution; så att han, med sitt ordentiga lefnadssäst, eljest kunde hafva uppnått en hög ålder. Hans bortgång !emnar nu en lucka inom en talrik krets af enskild: bekanta och medborgare, bland hvilka hans lugna, frynwiga, trofssta och kraftfuta väsende hade förvärfvat hovom allmän högaktning och vänskap. —— me