Aftonbladet – 19 augusti 1850, sida 3

ill jordlotter. Jordens saluvärde hade stigit 50 procent. Jag bebodde ett litet hus, uppjördt af halm och ler; det var en provisorisk boning, hvarest jag om aftonen sökte hvila, sedan jag tillbragt en ansträngande dag med köpslut och tusende andra spekulationer, som stå i samband med sådana anläggningar. En afton kl. I, just då jag ämnade lägga mig till vila, hörde jag bultningar på min dörr. Jag öppnade strax. Utanför stod en lång man med ett öppet ansigte, grofva skuldror, en bred panna, buskiga ögoabryn, som nästan dolde ögonen, och i öfrigt klädd som en af våra kringvandrande prester. Jag är Joe (Josei) Smitb, sade han; jag önskar tala ett par ögonblick med er, Detta oväntade besök öfverraskade mig. Jag bad honom sätta sig ned och jag satte mig sjelf midt emot bonom, icke uan att beundra hans kloka, skarpa, ediga blick och värdiga hållning. Ert inflytanden, yttrade han, är för ögonbiickei stort i denna trakt och ert företag skall beständigt gå allt lyckligare och lyckligar?. Det var en god id af er, att komma till vestern för att begagna dess rikedom på metalier och till ersättning införa civilisation. Var god och hör mig, jag är viss på, att de planer som jag nu vill meddela er, skoa göra intryck på er. Jag vill tala alldeles oförbehållsamt med er, utan alla omvägar. Jag är icke älskad, många förakta mig. men det är mig likgiltigt. Blott lyckan följer mig, skall beundran komma af sig sjelf. Jag är hvarken dum, eller någon hycklare; derom kan ni vara öfvertyged. I Amerika finnas tvenne deffjädrar: ktegär efter pengar cch — fanatism, ett arf efter puritanismen. Jag har tänkt att man möjligtvis kunde förena dessa tvenne medel och i bibelns namn lofva folk rikedom, ja — hvad som vill säga än mer — gifva dem denna. Jag är som ni ser mig här, konung öfver en mängd menniskor, som äro ypperligt disciplinerade och beredde till allt. De äro färdiga att gifva sitt lif, om det skulle fordras för mina planers utförande. Några tänka endast på att realisera Guds rike på jorden; andra hafva endast pengar för ögonen; de flesta önska beggedera. Denna dubbla diktan