Aftonbladet – 17 augusti 1850, sida 2

Franzea: det är en fan till att vara finkänslig al sig, och att han är ond på er, det kan jag berötta. Hvad gör det i alla fall? Unga skalder offra gerna på sinnligheiens altare, och äro de pu knektar på köpet, så faller det sig så mycket naturligare. ,. Ni ligger här för ett dricka brunn, har jag hört, fortfor han derefter. IHvad dricker ni för slags valt:n? Carlsbader. . För all, del låt genast bli det om ni vill komma undan med lifvet. Tro mig, jag talar af erfarenbet; ty för några år sen narrade de fördömda läkarna mig att besöka sjelfva Carlsbad. Nåväl, jag kom dit och drack i början, så alt det sod herrliga till. Mina vador och ben, som förut voro skäligen klena, börjzde; ett, tu, tre, att rundas och blifva fylliga till den grad att de till och med ådrogo sig dar merras uppmärksamhet, och jag var icke litet stursk. deröfver, jag, må ni tro. Men denna min glädje blef icke lång, ty snart upplystes att det var vattusot som hade förskönat mig ochgjort mg saftig som en melon. Den som nu sade Carlsbad och dess förderfliga vatten god dag, var jog. Jag begaf Mig hem igen, ty jag ville för ingen del att mina ben skulle hvila i det odrägliga Tyskland. Så att berr biskopen icke tycker om Tyskland? Frågade jeg. Tyskland!, utropade han och bans genialiska 2n!etsdrag Jifvades, hans öga gnistrade, Tyskland! Nej, om man kan AM uiledsen vid något, så är det vid Tyskknd.