Aftonbladet – 15 augusti 1850, sida 3

het, nedsatt sina pretentioner till hälften. Då hon likväl icke härpå velat ingå, hade båda bemött henne med de skymfligaste tillmälen, såsom l—r) och skojerska, m. m., i anledning hvaraf hon måst ropa på hjelp, då hennes värdinna, samt en vaktmästare, hvilken på hennes begäran nu infunnit sig i poliskammaren, kommit tillstädes och afstyrt vidare ofog. Följande dagen hade de båda bärarne återkommit, samt skrikit och fört oväsen i trapporna. — Hon tillade härtill den förklaring, att hon ändå skulle gifvit bärarne hvad de begärt, endast de uppfört sig anständigt; men bad nu att polismästaren ville bestämma deras arfvode, samt ålägga dem att lemna henne hemfrid. Häröfver hörde bestredo bärarne att de fordrat mer än 2 rdr bko per man, och detta i anledning deraf, att de fått vänta på fruntimret uti 9:ne timmar innan sakerpe blifvit ernottagna, samt den ene af dem dessutom blifvit anmodad att från Brunkebergs torg skaffa henne ett åkdon. Afven bestredo de att de påföljande dagen skulle: hafva fört oljud i at men påstodo sig känra de bärare, som gjort et. Vaktmästaren, tillfrågad hvad han hade sig bekant om ifrågavarande förhållande, bekräftade fruntimrets uppgift att bärarne fordrat 6 rdr tillsammans, samt att de varit otidiga. Polismästaren yitrade i anledning häraf sin harm deröfver, att resande och andra ofta egde en dylik anledning att beklaga sig öfver bärares oförskämdhet och prejsri, samt gaf de tilltalade en allvarsam skrapa för deras uppförande; hvarjemte han förklarade 32 sk. bko på man vara alldeles tillräckligt för deras besvär. F. d. beväringskorporalen menade detta vara alldeles för litet, men ville i alla fall hålla till godo bvad som bjöds; hvaremot f. d. vaktmästaren med dryghet förklarade, att han för sin del ville skänka efter alltsammans. Då den resande damen emellertid icke ville emottaga en dylik skänk, tillbjöd hon den förskjutna riksdalern åt vaktmästaren (vittnet), bvarefter parterne fingo aflägsna sig. — Fru Beurling har, som man vet, många år: gamla processer emot assistenten i justitiekollegium Hambreus. Svård lär det vara för domstolarne att veta till hvad mon hennes talan är rättvis eller ej. Emellertid aaser kon sig vara ett föremål för en hel kedja af orättvisor, och detta har hos henne alstrat en bitterhet, som ofta ger sig luft i häftiga utfall, mest emot Vvederparten, men någon gång äfven mot andra, hvilket allt mera skadar än gagnar henne. Så glömde hon sig i dag ända derhän, att hon inför sittande rätt sade vederparten hafva röfvat henne och gef för öfrigt den tålmodige hr rådman Weahlberg mer än skälig anledning till en föreställning att iakttaga ett annat skick. . Flere af henne gjorda yrkanden om ytterligare vittnens inkallaade etc. blefvo af domstolen på i beslutet anförda skäl underkända, hvarföre hon anmälde missrvöje. — Ean piga, Isaksson, har anfrvält, att hon uti en vedkällare till huset Ae 29 vid Österlånggatan hittat en plånbok, innehållande diverse betyger och handlingar. — Förliden gårdagsafton anmälde enkefru Sofia Lindgren, boende uti huset M 7 i Perlstickargränden, att från henne natten till den 44 dennes ge: nom inbrott blifvit bortstulne 4 tupp och 9 stycken lefvande höns; och då det blifvit bekant, att f. d. sockerbagararbetaren Johan Christian Möller innehaft och till salu utbjudit 6 stycken af de stulna och sedan slagtade hönsen, på källaren uti skomakareembetets hus för 4 rdr 6 sk. rgs stycket, så eftersöktes Möller cch anträffades uti sin bostad vid Trösket, der han på tillfrågan om åtkomsten af de stulna hönsen sade sig hafva köpt dem för 4 rdr tycket af en okänd karl, hvars namn eller bostad han icke kunde uppgifva. I anledning häraf insattes Muller i Kastenhoffshäktet. Vid i dag härom hållet förhör, upplystes det att en månglerska, som tillfälligtvis innevarit på fru Svenssons källare då Möller dit inkommit för att utbjuda hönsen, genast dragit misstankar om den lofliga åtkomsten af dem och derom tillsport Muller, som då bemött henne med otidigbet och skällsord samt sprungit ut efter på gatan och der, tillika med sin hustru, öfverfallit månglerskan, hvarvid polisbetjening blandat sig i spelet. Hon förklarade derjemte att hon haft så mycket mera skäl att misstänka Miller och dess hustru, med hvilka bon är granne, som hon och andra personer ofta bemärkt att Muller, som aldrig sjelf haft några höns, likväl ofta försålt sådane, samt åtskilliga gånger till och ifrån sin bostad burit säckar, som icke kunnat innehålla anpnat än tjufgods och stulna saker. Egarinnan till hönsen förevisade nu det afhuggna hufvudet efter tuppen, som qvarlegat på gården, och som fullkomligt passade in på halsen efter den slagtade tupp, som man sedermera funnit uti Möllers bostad, hvilket så mycket säkrare kurde skönjas deraf, som hufvudet blifvit afhugget på sned, så att hälften af det ena örat qvarsatt vid hufvudet och den andra hälften vid tuppens hals, Muller och dess hustru vidblefvo i alla fall deras förut gjorda uppgift. Målet remitterades till domstol och Möller återfördes i häkte. — En fattig qvinra begärde sistl. gårdagsmorgon serskildt företräde hos polismästaren (Bergman) och beklagade sig öfver sitt 19-åriga gossebarn, som visat en ovanlig vanart och dessutom bestulit några af grannarne på både penningar och andra effekter i anledning hvaraf hon bönföll om polismästarens medverkan, att få gossen intagen på prins Carls inrättning för vanartiga barn. Sedan barnet erbålli! en allvarlig skrapa för sitt förhållande och modrer fått anvisning om de mått och steg hon borde vidtaga för att vinna sin önskan, fick hon aflägsna sig med sitt barn. — I dag på f. m. infann samme qvinna sig åter i poliskammaren och jemrade sig öfver omöjligheten att behålla gossen qvar hos sig till dess ban kunde få inträde på nyssnämnde in: rättning, emedan han sistl. gårdag brutit sig in uti en byrå, tillhörande modren, derur han tagit 7 rdr rgs i penningar, hvarefter kan i omnibus begifvit sig till norra Tivoli, der han förstört alltsammans för den arma modren. — Polismästaren, som icke fann rådligt att ens för några dagar inhysa ett så vanartigt barn uti något häkte, der hans sammanvaro med andra tjufvar kunde hafva menliga följder, tillrådde modren att använda alla möjliga medel, karbasen framför allt, för att hålla honom hemma den tid hon ännu nödgades hafva honom i sin vård; hvarjemte polismästaren på det skarpaste tillhöll och varnade gossen för den framtid han skulle bereda sig, om han icke hädanefter toge sig till vara. LANDSORTS-NYHETER. Gefle den 12 Aug. Förlidne lördag kl. 8 f m. gick af stapeln från norra varfvet härstädes ett nybygdt fartyg om 420 läster, hvilket benämnas Im 2. dJausa lIhasvacnAndancradara är hr oraAcc.