Aftonbladet – 15 augusti 1850, sida 3

och sade: Fullfölj denna väg; den leder till den lilla skogen, som ni ser der framföre er. På andra sidan af den ströfva edra patruller. Gud ledsage erl! Adele sade detta sakta och hastigt, seende sig omkring åt alla sidor. Eogel, sänd till min räddning, huru tacka och välsigna er? ropade markisen. Icke ett ord vidare,; :fbröt flickan. Jag måste skynda, för att inkomma i staden igenom en annan port, innan den stänges. Fort: skynda er: farväll Vid dessa ord sprang hon derifrån och markisen fullföljde med hastiga steg sin väg. Då Adele hemkom, blef hon icke litet öfverraskad att finna sin far före sig. Han hade bastigare, än hon kunnat förmoda, uträttat sina göromål i Tours, och hade för sina patienters skull ett par dagar tidigare återvändt. Doktorn var en medelålders man och med allvarsam uppsyn. I dag syntes han dock mer allvarsam, än vanligt. Du väntade mig icke hem i dag, Adele? sade han. Nå, jag kommer ock förr än jag tänkte. Sköna saker hafva under tiden här tilldragit sig.n Huru så, min goda far? frågade flickan bestört. Jag menar historien med Vendeen, eller Chouanen, markis Rigaudier., Adele bleknade och frågade med ångest: Huru vet ni, min far ? Jag kom till stadsporten, Nu började ett