Aftonbladet – 15 augusti 1850, sida 3

wennes hand? Det syntes omöjligt att förena lessa omständigheter. Gåtan skulle ännu länge förblifvit oupplöst, om icke Delrieu sjelf i detta ögonblick inträdt . rummet. Der är han redan! ropade doktorn. ,Säg henne nu sjelf hvad ni på gatan anförtrodde mig. Jag måste ännu i afton göra ett sjukbesök. Adele var öfverväldigad af de stridigaste känslor. Hon förmådde icke tala. Stum räckte hon den älskade handen. ,Hvad måste du tänka om mig, min ädle Charles? sade hon ändtligen med darrande stämma. Att du handlat som alltid: skönt och ädelt, svarade Delrieu, bjertligt kyssande den framräckta handen. Något förskräckt var jag visserligen öfver hvad du gjort. Hvilka följder hade icke kunnat uppstå derigenom! Rigaudier är väl lyckligt utur staden? Han är borta och som jag hoppas redan i säkerhet., Gud vare lof! En sten faller ifrån mitt oroliga bröst,, svarade Delrieu. ,Troligen har din far redan berättat dig om min befordran och om min önskan att snart se vår förening fullbordad. Jag skall derigenom vinna rättighet till ditt försvar, ifall något skulle förljudas om sättet för Rigaudiers räddning. O, min älskade Adele, du följer mig ju i morgon till mären? En stum omfamning var svaret. Följande dagen blefvo Charles Delrieu och Adele Dupuis inskrifna i municipalitetets i Nantes register. En kyrklig vigsel var vid