Aftonbladet – 14 augusti 1850, sida 2

gare att borgenär och gäldenär ägde rätt att fritt öfverenskomma om räntans belopp vid försträckningar? 6. Öfverensstämmer stadgandet i 9 kap. 42 8 H. B. och Kongl. fördorningen den 43 Juni 4800 till alla delar med grunden för preskription, och skulle densemma ej bättre uttryckas samt enskildes säkerhet och enhet i lagskipningen mera fullständigt vinnas, om såsom lag antogs lagkommitttens förslag till 17 kap. 4 2 och 35 S H. B.? 7. I hvilka landsorter vore en tillåtelse för delägare i he:mman eller bylag att öfverenskomma, patt stängsel emellan deras ägor eiler viss del deraf ej upprättas eller hållas skall, nyttig, och med hvilka förbehå!l skulle en sådan öfverenskommels2 kunna träffas och brytas. IH. Allmän EKrimtnal-lag. 4. Böra de nu i lag bestämda straffarter bibehållas, eller hvilka aadra böra sättas i stället? 2. a) Har den i lag och författaingar domaren för (lara fall medgifna latitud i straffoestämmelserne vid tillämpningen visat sig vara af menligt isflytande för straffets mätande efter förbrytelsen, och böra ej, äfven för dessa fall, då bestämda siraffsn eller ovilkorliga straff.tariffer lemnas företräde? Skuila den pröfaingsrätt, domaren i berörde häaseende för närvarande äger, ansas icke böra inskränkas och de ovilkorliga straffiarifferne endast undan trgsvis böra medgifvas, så frågas: b) Ar anlednivg för hand, att hinder och olägenheter skulle vid tillämpningen uppstå, i händelse tagen i allmänhet medgåfve domaren att efter bestämda grunder afmäta bestraffningarne inom vissa gränser för de antegrea straff-arterne eller deras grader? c) Aro dessa hioder och olägenheter ovilkorligen eller endast öfvergående, och, i sednare fallet, på hvad sätt skulle de lämpligen afböjas eller uadanrödjas? III. Speciel lag. 4. a) Må det vara lämpligt att tillvägabringa an tingen en blott jamkniog uii eller-en fullkom!ig likhet emellan de olika skatiebidrag, som nu af jord med serskild natur utgöras? b) Skulle en dyligt jemkniog eller likhet fianas lämplig; huru bör den rättvisist och enklast verkställas ? 2, Kan en årlig taxering af fast egendom vara af verkligt beho! påkallad och bäst leda till det åsyftade ändamålet, eller månne icke detta skulle lämpligast uppnås, om taxering blott inträffade med vissa år emellan? 3. Må det vara lämpligt att, beträffande ansvarigheten för de tjenstemän, som med kroncutskj!dernes debiterande, uppbärande och redovisande bafva befattning, och då frågan icke rörer åtal för tillgrepp och förskingriag af allmänna medel, med flere rent brottsliga förhållanden, inskränka den preskription af tio år, som nu är stadgad. IV. Rättegångs-ordningen. 4. a) Bör hvarje förändriog i eganderätt af fast egendom, utan afseende å jordeas natur eller fångets titel, gesom lagfart offentliggöras? b) Bör härunder förstås äfven sådan egendom, som af fideikommiss öfvergår till annan ionehafvare? 2. Vor2a det, äfven utan förändring af nu gällande lag, nyttigt och nödigt, att vid underrätt fördes sådan3 böcker öfver lagfarier och inteckningar, som lagberedningen i 8 kap. 49 och 9 kap. .52 J.B. föreslagit? 3. a) Har i praxis den så kallade medelbara bevisniogen blifvit antagea, så att dom derpå gruadats i öfverensstämmelse red hvad lagen beaämner för fullt bevis? j b) I hvilka slags mål? 4. a) Tillåmpas lagens föreskrift i 47 kep. 30 8 R.B.: Går saken å lif, tå bör ej till värjemålsed dömas,, så vidsträckt, att endast med de undantag, 29 och 32 SS af samma kapitel innehålla, värjemålsed i alla andra fell ådömes, då de förstnämnde !egrum antydda besvärande omständigheter förefinnas? j b) Hvilka härifrån afvikande bestämmelser hafva i praxis gjort sig gällande? : 5. Skulle -för rättvisans behöriga bandhafvande aågon menlig påföljd vara att befara, i fall i all mänhet d3 reglor för bevisning och dea domaren medgifas rätt till pröfoing af bevisnisgens verkan senom lag godkändes, som lagkommitt6en 1 21 kap: R.B. förra delen och 6 kap. RB, sednare defen föreslagit? . Å 6Bör grund!ormen för rättegång i brottmål vara bygd på-enklagnng i stället för oinskränkt undersökningsrätt ? f 7. Då den i brottmål tilltalades rättighet synes vara, att tiden för hans anklagelse eller häktning ej onöädigtvis förlänges, samt, med afseende å så väl straffets ändamål som kostnadenför häktad persons underhåll, det allmännas anspråk torde vara, att bestraffaing må, så skyndsamt Som med en laga rättegångsordning låter sig förena, följa på brottet, frågas: . a) hvilka hufvudsakliga hinder häremot finnas i vår nu gällande lagstiftning? b) kunna dessa hinder lämpligen partielt undan: rödjas genom ny lag eller lagförklaring? ce) på hvilket sätt? . d) har i prexis antegits och u!vecklats någon norm, com ökar eller minskar kraften af dessa hinder? 8. Vore det lämpligt stadga, att Rätten, der någon blifvit tilltalad och till brott förvunnen, skall utsätta ansvaret för det brott, ärdå att den tilltalade är angifven att hafva begått enahanda eller olika brott, bvaröfver annan rätt skall döme; och att först nämnde rätt således, utan att hänvisa den dömde till ransakning vid annan domstol, låter anställandet af åtal derstädes bero på åklagaremskten eller målsegarden ? 9. a) Bör underrätts dom underställas öfverrätts omedelbara pröfning i annat fall, än då straff blifvit den anklagade ådömdt? b) Bör ej, såsom grund för underställningen, antagas snarsre det ådömda s:raffets, än det åtalade brottets besksffenhet? 40. Må den, som för brott blifvit till st-aff fålld, för samma brott ytterligare tilltalas? 11. I fråga om brottmåls återuppiagande: a) bör afseende mera fästas å brottets beskaffen het, än å det straff, som på brottet kan följa ? b) bör ej behandlingen hänföras under 31 kep R.B.? 42 a) År i allmänbet rättegångs offenulighet nödig eiler nyttig vid öfverräiter? t 4 as AA 0 eo