Aftonbladet – 14 augusti 1850, sida 2

RARE ropade markisen, i det han fattade flickans bägge händer och tryckte derpå sina läppar, Fort, fort! ropade denna och sköt den unge mannen in i kabinettet. Här är icke nu tid alt hålla tal. Laga att ni kommer i sängen, och ropa mig sedan, så skall jag hämta klädernax. Efter några minuter var allt verkstäldt. Adele Dupins, — så bette den unga flickan — framtog några af fadrens kläder, lade dem på en stol, bredvid sängen, sammanknöt markisens kläder och skyndade sedan att kasta dem i brunnen. Hon tog derefter de bägge domestikerna afsides, sade dessa hvad de skulle svara vid efterfrågan, och ilade åter till Rigaudier. Äfven vid denna oroande situation förnekade sig icke en ung fransyskas glädtighet, då hon såg markisen redan ligga i sängen, prydd med doktorns af ett bredt band omknutna nattmössa. Ni föreställer en ganska respektabel sjuk; sade hon lifligt. -Hvad skölle min far säga, om han oförmodadt inträdde och såg er så högst beqvämt ligga i hans säng? Han skulle dugtigt banna mig, derom är jag säker, för det jag upptagit en ehouan; men bortjaga er, skulle han lika litet, som utlemna er. Men, tillade bon lyssnande, shvad kan det vara för ett spektakel på gatan., Mademoisellen, sade den nu i rummet instörtande kokerskan, san kommer för att hålla husvisitation. En brigadier al municipalgardet och några soldater gingo nyss in i vår närmaste grannes hus., Adele bleknade något och sade: Du vet, hvad du skall söga om de komma bit. Öppna i öfrigt ögonblickligt då de visa sig.n Hon skyndade nu in i dagliga ruminet, satte sig med ett qvinligt handarbete vid fönstret och kastade då och då en blick åt grannens