Aftonbladet – 14 augusti 1850, sida 2

tillflykt i detta hus? Min far är en royalistfiende och min brudgum en republikens officer. Dån, sade Rigaudier bittert, har j2g misstagit mig. Detta hus är icke ett gästfrihetens och förbarmandets hem. Maderaoiseliep, tillade ban med fastare röst, jag har i blodiga slagtningar sett döden i ögat, utan att darra, men att blifva mördad är bittert. Genom mig skall ni dock icke blottställas för någon fara. Jag försakar er hjelp. Gifve Gud, att er far, er brudgum, ni sjelf, aldrig måtte behöfva att på detta sätt söka en tillflyktsort! Vid dessa sista ord vände han sig om och ville gå, då han kände sig fattad vid armen. Hvart vill ni hän? Ni går till ert förderf. Så var det icke menadt; ropade flickan lifligt. O Gud, jag vill visst rädda er, men lemna mig tid till besinning! Jag måste tänka efter huru det skall ske.n Hon gick med sammanknäppta händer hältigt upp och ned i rummet. Vår betjent, en arbetare ifrån vinberget? sade bon för sig sjelf, i det hon betraktade markisen. Nej, det går icke! — Edra händer — ert ansigte — ni ser ej ut, som en arbeta re. — Nu har jag det, utropade hon efter en stund lifligt. Ni är en sjuk, min fars patien! som för kurs undergående är i vårt hus. For! dit in i min fars kabinett! Afkläd er och lägg er i sängen. Jag hämtar de aftagna kläderna Och kastar dem i brunnen i trägarden och läg: ger andra ifrån min fars klädskåp på stolen Ni påsätter en nattmössa och binder en näs duk omkring hufvudet. Ja, så måste det gå Innan min far återkommer ifrån resan, skaffa jag er på ett eller annat sätt ur staden. P: vår betjent och kokerskan kan jag räkna. N måste dessutom hos dessa passera för en a våra slägtingar, som hitkommit sjuk. Engel ifrån himlen, huru gskalljag tacka er!)