Aftonbladet – 13 augusti 1850, sida 2

vågat sig så nära holsteinska landet, att den blifvit tagen af insurgenterna. Deri omtalas ock, att danskarne besatt ön Sylt utan motstånd; att vid Föhr ännu ligga några insurgenternas kanonslupar; men att ifrån Frisiska kusten ända till Dagebäll, allt är i danskarnes händer. I Rendsborg har en del af laboratorium sprängts i luften; omkring 20 personer skola vara svårt skadade, hvaribland flera officerare. En mängd hus, tak och fönster hafva blifvit skadade. General Willisen har skyndat att utfärda en proklamation, hvari han säger, att olyckan förorsakats af en antändning i laboratorii krutförråder, men att fästningens förråder äro oskadade och inga vidare explosioner att befara. I afseende till krigets förande är tilldragelsen utan betydenhet; blott få menniskors förlust är att beklagan; 0. s. v. I Altona hade varit ett upplopp i anledning af förbudet för det utlysta folkmötet. I polismästarens kungörelse säges, att upploppet varit anstiftadt af det fosterlandslösa omstörtningspartiet, som går hand i hand med danska förehafvandenav. Upploppet der lärer likväl icke varit så obetydligt, som man omtalat det. Flera arresteringar hafva egt rum, och ibland dessa advokat Witt. Det bekräftas, att två bataljoner af insurgenternas arm, den 3:e och 13:de liniebataljonen, verkligen uppsatt sig och vägrat deltaga i striden; Auditören hade vid krigsrätten yrkat, att hvar 10:de man skulle arkebuseras, men domen hade blifvit förändrad dertill, att bataljonerna skola, uti oblekta lärftströjor och mössor, beordras till avantgardet. En kapten vid namn Blandowsky af 13:de bataljonen hade den 23 om aftonen kommit civilklädd till Rendsborg och förklarat, att allt var förlorad, och han blef derföre dömd till döden. Afven 5 andra officerare och en major äro ställda under tilltal vid krigsrätt. General Willisen har i anledning af danska krigsministerens kungörelse angående de främmande officerare, som taga tjenst i insurgenternas arm, utfärdat följande proklamation: Avisorna innehålla en kungörelse dat. den 1 dennes, af danska krigsministern undertecknad, och som lyder så, att den slesvig-bo!steinska armån icke står under folkrättens skydd, och att de officerare, underofficerare och manskap af densamma ) som komma i dansk fångenskap, icke blifva behandlade såsom krigsfångar. För det tillfälle, att denna handling är officiel och äkta, ser den slesvig-holsteinska armåns generalbefäl sig föranledt att kungöra, att de 500 danska fångar, som redan äro i våra händer, samt de som ännu kunna falla i våra händer, samtligen häfta för, att den danske krigsministerns kungörelse icke må blifva verkställd mot någon slesvig-holsteinsk krigsfånge, i hvilket tyskt land ban än må vara född.n Högqvarteret Rendsborg den 6 Augusti. Wilisen. I private bref från Altona säges, att militärer af alla slag tillströmma för att få emploj i Slesvigbolsteinska armåeen, och man ser bland dessa flera officerare i tyska umformer. Värfningsbyrån derstädes antager hvem som helst, så att vagabonder af alla slag erbjuda sig. I Slesvig och på Gottorps slott sitta fängslade omkring 20 civila personer, som visat sig fiendtliga mot danska trupperna. Två hafva blifvit skjutne. En berättelse i Lybecker Zeitung innehåller från Töndern, att der går serdeles strängt tillväga, och att de danska soldaterna husera svårt emot invånarne. Hvar och en hvaas. patriotiska (d. v. s. Slesvig-holsteinska) tänkesatt på; något sätt framträder, blir, heter det, kroppsligt och andligt misshandlad; om männerna iro borta, så försöker man tvinga hustrurna eller tjenarne till förräderi; binder dem vid pålar och lägger an på dem med gevär för att tvinga dem att upptäcka hvarest de sökta personerne uppehålla sig; och om de äfven icke dödas, så blifva de dock på sådant sätt marterade,. Det är troligt att häri ligger mycken öfverdrift, men kanhända dock någon sanning, när man erinrar sig den i gårdagsbladet omnämnda, ur en dansk tidning hemtade uaderrättelsen likaledes från Töndern, att soldaterna ssågo sig tvungna att rycka band och skärp af damerna, derföre att dessa vid danska truppernas intåg hade presenterat sig med SlesvigHolsteinska färger, i vissa delar af sin klädsel; hvilket den danska tidningen berättade med en viss förnöjelse. FRANERIKE. I ett departementsblad offentliggöres ett bref från Guizot, hvari han närmare förklarar orsaken hvarför han icke vill inträda i det högsta undervisningsrådet. Enaligt hans tanka är den nya undervisningslagen alldeles förfelad; genom den träder siaten och kyrkan först i rigtig strid med hvarandra, i stället för att den skulle försona kyrkan och staten med hvarandra, såsom man trodde. Guizot fordrar hvad undervisningen angår full frihet såväl för kyrkan som för staten, så att det blifver hvar och en ) Den danska kungörelsen, sådan den utfärdats och ordegrannt står intagen i Aftonbladet för den 6 dennes, innehåller ej, att alla slesvig-holsteinska krigsfångar skola så behandlas, utan endast fremlingar, som strida i de upproriskes leder. Generalen har således här uppgifvit annat än hvad som stått i kungörelsen; men möjligen äro hans ord hemtade ur någon tysk avis.