Aftonbladet – 13 augusti 1850, sida 2

rr Arn RESER —— mn rr — —-— 6 tecken afsked ifrån sina medfångar och bad den i korridoren väntande municipalgardisten, att gifva honom armen, emedan han kände, att fötterna nekade honom sin tjenst. Fångvaktaren log hånande, då Rigaudier räckte handen åt hustrun, liksom för att taga evigt afsked, och var högst tillfreds då denna med skadefröjd sade: Bon voyage, citoyen!. . På det af Sophie uppgifna sättet höll vagnen utanföre porten, med en municipalgardist på kusksätet. Den andra gardisten, vid hvilken Rigaudier som en dödssjuk stödde sig, steg nu in i vagnen. Men i det ögonblick den unge mannen skulle följa honom, vände han sig hastigt om och gaf fångvaktaren ett så kraftigt slag för bröstet, att denne nära kullslagit sin hustru, som stod tätt bakom honom och genast fattade och fasthöll honom i kragen. Vindsn:bbt störtade markisen nu in i det midt emot liggande huset och öfver dess gård in i trädgården, hvars port han tilläste och kastade. nyckeln i buskarne. Nu aftog han kappan. och kastade den öfver planket, som skiljde trädgården ifrån en annan; sprang sedan igenom en häck, till det af Sophie anvisade hörnet, der han fann stegen uppställd, och i ögonblieket var han nere på den lilla och smala gatan, som emellan höga hus förde ända till stadsporten. Långsamt gick han nu nedåt gatan, och han liknade i sin oansenliga drägt en vanlig arbetare. Vägen till porten var lång, och redan närmade han sig den, då han hörde hofslag och såg Delrieu, hvilken talade med officeren, som hade: vakten vid porten. Att Delrieu under hvarje förklädnad skulle igenkänna honom, derom var han öfvertygad; men. skulle väl denne vara nog ädelmodig att låta bonom undkomma, eller skulle han: gripa hosom? Redan ville han våga att upptäcka sig, då Delrieu vände om sin häst och blixtsnabbt red vidare. (Forts.)