Aftonbladet – 8 augusti 1850, sida 2

— Djurgårdsteatern. Fru Isbergs recettspektakel i går var en särdeles treflig afton. I anseende dertill, att början skedde på klockslaget, hann ref. icke få se mer än slutet af det första korta stycket, En spelares monolog, af C. Ouchter!ony, utan måste uppskjuta redogörelsen derför tills efter nästa representation. Vi övergå således genast till Ds sju kardinaldygdernan,som icke betyder annat än ett litterärt arbete af en blåstrumpa (fru Deland), som är rätt kostlig. Styckets syftning är hufvudsakligen en munter och alldeles icke illa hittad persifflage på det medelmåttiga hokmskeriets fåfänga och på konsten att tillverka ett författarenamn. Omkring detta hufvudmoment grupperar sig ett antal personer, hvilka samtliga äro väl tecknade karakterer: en rådmansfru från Eksjö, som spelas ypperligt af fru Isberg; bennes dotter, som haft en syperb uppfostran i en pension och blifvit en ofantligt känslofull cch öfverspänd varelse — en roll, som m:ll Deland synes klippt och skuren att återgifva med en pathos, utur hvilken en viss älskvärd skalkaktighet icke kan låta bli att emellanåt framtitta; en brukspatron Stång, utan bruk, som håller sig uppe i stora verlden, tecknar på alla subskriptionslistor, är med på alla nöjen 0. s. v., blott genom sin talang för vigilans med 2ndras affirer cch hvad man pläsar kalla andras industri; en löjtnant Stålspens med egendomen ,Gräsgärdet) i Skåne (Hr LagerTvist), också en rätt komisk, kanske något starkt sarrikerad, figur; en skådespelare Wolgang hr Schwartz) i hvilken två flickor råkat bli kära OREDSSON