Aftonbladet – 8 augusti 1850, sida 2

—E— — Det bör vara alldeles klart för hvar och en, att så länge det så mycket omtalade konventikelplakatet jemte endra, dermed i sammanhbang stående restriktiva religionsförfattnin gar fortfarande existera, ingen högre och bältre religionsfrihet i sjelfva verket eger rum; hvarföre dessa stadgars förändrande, af de statsmakter sådant tillkommer, måste betraktas som en ur religiös syppunkt vigtig angelägenhet. Men huru skall delta vinnas? Det är uppenbart, att så länge de:sa stadgar qvarstå, nen man uraktlåter alt tillämpa dem på vissa religiösa partier, eller sådana af d-t ena slaget dem man tilifälligivis skulle känna sig fallen att gynna; så inträder genom denna konnivens icke religionsfrihet, utan endast godtycklighet, emedan man då i alla fall när som helst kan låta samma restriktiva författningar utölfva sin makt emot ardra religionspartier dem men icke ville gynna, eiler kan:ke till och med önskade förfölja. Det bar således varit i fullständig konseqvens och just för religionsfrihetens sak, som Aftonbladet talat cm angelägenheten att låta konventikelplakatet utöfva sion verkan i och för de nu som bäst förev2rande konventikelfrågorna, på det att ej tydlig manramån måtte ske, och framför allt på det att alla reig:onspartier gemensamt (och intet undantaget) måtte känna sig tvingade att i förening söka bortarbeta de skadliga restriktionerna i lagarne. Existerade i Sverige en full komlig eller åminstone en jemförelsevis större religionsfrihet, så vore detta ej af nöden. De som hysa ljusare åsigter, skulle då lätt kunna höja tänkesätten och utan svårighet vederiägga mörkare och sämre åsigters förfäktare. Men så länge åtal och persekutioner af hvarjehanda slbg hänga öfver de förre och gör det för dem svårt, om icke omöjligt, att verka till religionsförbättringen; hvaremot de sednare, till följe af konnivens och författningarnes inaktivitet mot dem, hafva fritt spel att arbeta för mörker och försämring, så kommer a!drig någon religionsfrihet å bane. De liberale stå nemligen då ensamne, och hela den andra sidans anhängare, som veta sig hafva ingenting att frukta af författningarne, hvilka mot dem af styrelsen förlamas, göra ingenting till restriktionernas möjliga upphäfvande. — Hela denna blick på ämnet är väl i sig sjelf så enkel och klar, att vi ej hade trott den behöfva ens omnämnas; men då i gårdagens Aftonpost ett par ord influtit, som, vi vete ej af hvad slags missförstånd, synes vilja förekasta Aftonbladet inkonseqvens i religionsfrihetens förfäktande, så bafva vi ej varit obenägne till denna förklaring. — Ännu en omständighet till synes göra författningarnes tillämpning i och för läsareoroligheterna i Upsala angeläignare nu än nånsin. Mean känner de beklagliga pöbeluppträden, som der nyligen egt rum, och som synas vi!ja repetera sis. De brottslige störarne af hemoch gatufreden lyckas hafva varit ledd2 af den tanken, att lagarne icke måtte skola tillämpas på dem, då de ej tillämpas på läsarne. Förvillelsen kan svårligen botas eller förekommae ganam avtal in utäfvanda ar vi, stka rältvisa på begge siorna. —