Aftonbladet – 8 augusti 1850, sida 2

punkten af de många, högst varierande prestalio neroe var ca sång i italienarnes maner, en på ett delikat sätt utförd parodi, der man likaväl på alfvare värmdes af det ädta i föredraget, som man måsta le innerligt åt den fina ironi, som öfverallt var inlaggd. Efter att hafva gjort bekantskap med hr G:s sistnämnda talang hafva vi ej kunnat undertrycka vår undran öfver hans modesti. att ej vilja uppträda offentligen i hufvudstadea. Vål har min der en ständig uppsjö på nöjen; men svårligen skulle ens Stockholmspublikea kunna få en muatrare afton, än om hr G. ville bjuda på sina lergökssolon, sina italienska arier, sin Bellmanssäng, sin deklamering af Bachi tempel samt sina mästerliga härmningar af jonglörer, athleter, beduner och dessutom af hvilka personer och scener det faller honom in att återgifva.