Aftonbladet – 8 augusti 1850, sida 2

voro matta, nästan glasaktiga, och rösten stapplande. : Matteo har sagt mig, att du tror mig vara oriktigt bebandlad,, stammade Wallenstein. Hvarpå grundar du denna mening? På den beskhii ning man gjuri mig om sjuk domen och på recepterna, som jag sett, svarade Albert dristigt. Om ers böghet tillåter mig att närmare undersöka, skall troligen mitt bedömande närmare bekräftas. I stället för svar räckte fursten honom sin arm. Albert granskade nu pulsen, men hade icke förr undersökt bröst och underlif, ön han lifligt ropade: Läkarne misskänna sjukdomen. En annan behandling fordras ovilkorligt. Huru kallar du sjukdomen?, frågade fursten; tala, jag vill veta detlb Rötfeber, sade Albert bestämdt. Flickarne i huden och andra symptomer visa det uppenbart., År bjelp ännu miöjlig? frågade hertigen. Ja, men då måste en hel annan regime företagas,, sade ynglingen. Sjukdomen är väl ytterst farlig och har förvärrats genom försvagande medel; raen ers höghets starka natur hoppas jag skall bekämpa den. Jag känner noga denna feber och har förlidet år i Goldberg räddat många deraf angripna.n Du skall sköta migl förklarade Wallenstein. Albert nästen förskräcktes öfver den ansvavighet ban åtog sig, då fursten gaf befallning, at, så snart läkarne syntes, bortvisa dem. Albert förskref nu genast rötan motarbetande, samt nerfstärkande medel och bad. Som det syntes, gjorde sjukdomen åtminstone icke vidare framsteg. Dag och natt vakade Albert vid furstens säng, och så kom ändtligen den kritiska tjugoförsta degen, hvilken Albert be