Aftonbladet – 7 augusti 1850, sida 2

Aftonbladet för dess odeciderad2 si: tills i detta ämne, skulle icke komr skäl, derest vi ännu längre uppsi en bestämd öfvertygelse, så vidi kan grundas på premisser, hvi! giltighet. Oaktadt vi i allmänhet icke mycket älskå hvad man kallar retrospektiva fr ini eller reproducerande af egna fö randen, torde det härvid, för a!! gifva den synpunkt hvarifrån v: i den speciella nu förhanden böra utgå, tillåtas oss återupp al ett anförande vid allmänna Örebro, af Aftonbladets förlä somötet i re, bvilket i sin helhet finnes infördt i After t för den 5 Juli. Detta anförande innef: till en början en kort teckning å ena sidan af den förödmjukande ställning, bvari en cdamot i något af de båda första stånden, men som med sin öfvertygelse icke kan tillhöra lisciplinerade majoriteterna i dessa st: a befinner sig, då voteringarna me:är slå ut efter en på förhand gifven ledning, om in de klaraste skäl gifvit öfvervigt åt den motsalta åsigten under den föregående disku och å andra sidan erinras om den oi det kungliga förslaget, när det ut och måste väcka hos alla som hade väntat ett uppriktigt underst. form i demokratisk riktning, men huru både kargt och tvetydigt folkets billiga anspråk deruti b ter het som . väckte de och Is så att de största tvifvel väckt os många alltsedan fortfarit, huruvida fö i ens innebar något verkligt framskridar: )en påföljande delen af samma anförande vi oss citera ordagrannt, så mycket hellre som det förra gången, i sitt sammanhang n t längre referat af Örebromötets öfriga ndlingar torde blifvit af en annan förbisedt. Det lyder som följer: Jag kan och bör likväl icke jag trott mig icke böra taga ledn af denna känsla, utan afvakta y re upplysningar i sak, så hafva de ny: somna vallängdstabellerna en tid synts gifva rum för en bättre förhoppning, och jag ber ait nu få avgifva skälen härtill. Det har nemligen förekomi:ii mc såsom att då ensamt sannolikt, att, enligt tabeliernss håll, det moderat-demokratiska elementet s böra få ett bestämdt öfvertag i de medelbsra valens afdelning. Om man då äfven anrtocer, att ett mera aristokratiskt element bleive öjervägande i den omedelbara valafdelnin i landet, så skulle det bero på städernas att afgöra hvilketdera element firge sisten på det hela. Jag hade trott mig då uma sluta vill, dels efter siffrorna, dels ef: ocgående erfarenhet om valen inom sädeirn2, att det liberala, eller, rättare sagdt, de: borgerliga elementet der kunde i allmänhet pirikna en pluralitet af två tredjedelar.n Skulle detta kunna antagas någorjunda gifvet, då tvekar jag cj tankany att man gjorde i hög grad orätt a!t ej antaga det hvilande förslaget, såsom en handrs, hvilken redan på förhand har rege se mtycke och initiativ för sig, och att der befria sig från månget bekymmer, måna partisplittringar, mången oro och mången isodus:m kamp för framtiden.n Sådane voro mina tankar då kom till detta möte. Men samtal med de ledamöterna och särdeles med ak: mar af bondeståndet hafva bragt renhet om nya invändningar och forhizor, hvilka jag tillstår förut voro mig obekanta. De fieste af dessa ledamöter hafva nemlicen antagit och framställt såsom sannolik å af sin bekantskap och nära berör mogen, att utgången af valen äf afdelningen skulle blifva oviss, stå att de små röstdelarnes inne 8 ligen skulle, belst der afståndet frin valorten är något längre, bry sig om alt infinna sig vid valen, under föreställning att der alltid blifva öfverröstade, så a t man och med ansett att blott en tredjedel af desse små röstegare skulle komma att deltaga i v2ien, särdeles som de ej finga2 rösta genom akt Skulle det nu i verkligheten komma att förhålla sig på det sättet, då är ostridigt, att man utan vidare betänklighet bör förkasta försl2get.n Må det likväl tillåtas mig, p förut är nämndt, fästa uppmärks gelägenheten att noga undersöka sjelfva den ifrågavarande supposi 1 nd af hvad t på anch pröfva 2, innan a? men låter leda sig till en afgö sjutsats. Det måste erkännas, att om ämcet betraktas endast ifrån grundsatsernas synpu ch med afseende på hvad man kan hafv: ist anspråk att önska, så kan svårligen xt tvifvel uppstå om beslutet; men vi vete alls, att detta gu för tillfället icke är frågan so te tagas i betraktande, utan denna är, an genom försaget kan vinna en förbättring i jemförelse med det närvarande eller icke. Det är från denna synpurkt som jag tror, ait det ej blott för sakens egen skull, utan äfven för att betaga motståndarne anledning beskyllningar, som de eljest icke skola underlåta framställa, att denna maktpåliggande fråga icke fått åtnjuta en behörig undersökning i den blifvit afdömd, är framför allt nödvändigt att gå till väga här, såsom vid alla andra förnuftiga pröfningar, nemligen att icke i något fall antaga såsom afgjordt, kvad som ännu kan bese —— -— —-— Iman War ni ieka alltid an oanad Horra mat