Aftonbladet – 5 augusti 1850, sida 3

land) d. v. s. på jord upplöjd från gräsland och utan föregången gödsliag. Detta gräsland får emellertid icke vara utmagradt, och gödslas alltid efter linskörden samt besås. med korn för igenläggning till gräsland, intill dess att det åter om några år upplöjes för linsådd. . Då nu dessa svalland, för ;att kunna gifva behöriga linskördar, icke för länge få ligga oplöjde -och ogödslade, så småstesde: naturligtvis under mellantiderna gifva ömnigt gräs; och som Hel singeallmogen i allmänhet icke håller många Hästar, så kommer detta hö ladugården till godo, och göds len derifrån, förökad med ki mposter af myreller dyjord, hackadt granris m. m., kommer äter i sin ordning jorden till godo och alstrar välståndet. Också ser man, att just de socknar eller byar, som sakna utväg till förtjenst medelst kolning eller forsling till jernbruk och städer, berga sig bäst, påtagligen derföre, att Jadugården der får behålla sitt svalhö, som hästarne i annat fall skulle medtaga och hvarefter gödseln då blefve på laadsvägan; fhela arbetskraften tillkommer ock härigenom jord och la dugård. Huruvida Helsingeallmogen icke skulle stå sig ännu bättre genom atv i stället för lin cirkulera med s. k. grönskördar, är en fråga, som pluraliteten bland den sannolikt ännu någon tid besvarar med nej, men hvilken vi det osktadt tillåta oss rekommendera till noga begrundande. Au i så fal skulle erhållas, utom em förökad mängd ladugårdsprodukter och spanmål, vida kraftfollare jordmån, då den ej maritades af linskördar och hvarigenom missväxter skulle blifva mera sällsynta, torde svår!li gen kunna bestridas. or MM