Aftonbladet – 5 augusti 1850, sida 3

AKTERN SES TNE Re RONNA då han märkte, att mannen som, med armarne på ryggen, gick fram och åter i rummet, var den samme, med hvilken ban redan talat i paviljongen — och att denne icke var någon annan, än hertigen sjelf. En annan medelålders man, i krigardrägt, satt vid ett litet hord vid fönstret och skref. Då Albert inträdde, stadnade hertigen och betraktade honom ett ögonblick. Du vill ingå i krigstjenst,; sade han sedan. Men känner du de egenskaper, som en soldat måste hafva, för att förtjena detta namn? Han måste först och främst ega mod och jag tänker visa, att jag har det,; svarade Albert dristigt. Jag sätter föga värde på ep egenskap, som jag förutsätter hos hvar och en, som bär ett svärd,; sade Wallenstein kallt. Han måste vara verksam, nitisk; fortfor Albert. Hvarken mer eller mindre, än stundens order föreskrifver; albröt honom hertigen. Eit är dåt, som hos mig gäller mera, än allt annat: Soldaten måste vara trogen. Fursten fixeradervid: dessa ord den unge mannen med en genomträngande blick. Jag ansåg denna pligt redan ligga i den ed ban svärjer fanan; svarade ynglingen frimodigt. Att bryta troheten emot sin fältherre vare skändligt. Du är alltför ung, för att veta hvad du säger och har ännu icke kunnat erfara Omständigheternas makt,; sade hertigen dyster. Jag ialar icke här om den u!lmänna trohet, som binder vid fanan, men om den, som utan att öfverväga hVad som anbefalles, uten betänkande och under alla förhållanden ufförer filtberrens bud. Tror du dig kunna utlofva en sådan trohet?, ;Utan betänkande,; svarade Albert lifligt. Jag förbinder mig, att göra allt hvad er furstliga nåde befaller mig.a (Forts.)