Aftonbladet – 5 augusti 1850, sida 3

— Rådstufvurättens 4:de afdelning, som i dag skulle afkunna utslag, huruvida i tryckfrihetsmålet melian styrmannen Huldt och notarien Franz Sjöberg denne sednare vore rätter svarande i målet, meddelade det beslut, att som de af kärande ombudet notarien Zethreus ingifna, vid rådstufvurättens 4:de afdelning i tryckfrihetemålet emellan grosshandjanden Philipsson och hr Sjöberg förde protokoller nnehöllo, och konstförvandten Hedman någon tid haft tillståndsbref å en tidning Folkets Röst, samt br Sjöberg förbehållit sig bevisning derom, att han med Hedmans tillåtelse utgifvit tidningen, så fann rådstufvurätten Hedmans rätt vara af den begärda bevisningen beroende, hvadan målets vidare behandling uppsköts till den 42 dennes, till hvilken dag Hedman skulle kallas. för att sin rätt lagligen bevaka. — Vid samma afdelning företogs i dag ett ömsesidigt instämdt mål mellan en skräddaregesäll Yttring och en hustru Hultström. Vid målets upprop inställde sig parterne personligen, hustru Hultström försedd med åtskilliga blånader under högra ögat, och inbämtades af deras berättelser, så vidt de öfverensstämde, att en piga hos lagmanskan Löwenadier, hoende i huset 4 4 Bollhusgränd, för några dagar sedan kommit in till bustru Hulström, som bor i samma hus i ett rum utanför Yttring, och anmält, att från hennes matmoder den 20 Juli blifvit stulne ett par kängor. Sedan på pigan Gustafvas begäran han och hustru Hultström samt en i huset boende hustru Lundvall anställt visitation så väl hos Hultström, som Lundvall, bade alla tre begärt att äfven få visitera i Yttrings rum, men hvilket Yttring icke velat tillåta. Denne och hans bustru hade gått ut i Hultströms rum, då Hultström kallat bustru Yttring tjufkona och gifvit benne en örfil; hvarefter Yttring kullskuffat Hultström i en soffa. Hvad som Yttring likväl icke ville erkänna vår, att han efter Hultströms uppgift skulle, då han låg på soffan, satt knägt på hennes rygg och gifvit henne minst tre slag i hufvud och ansigte. För vittnens hörande uppsköts målet till den 12 dennes; dock uppmanade ordföranden, br rådman Weser, parterne att dessförinnan förlikas, emedan de eljest troligen fingo plikta begge två. — I går uppfööt i sjön vid Lidingöbro liket af en mansperson, som igenkändes i lifstiden hafva varit extra vaktmästaren Pebr Magnus Svensson. Weslerås. Några personer inom detta samhälle hafva helt nyligen fått vidkännas en särdeles känpnbar beskattning af tvänne kringirrande industririddare, hvilka visade sig tillhöra den farliga klass af Roffiglar, som icke bedrifva sina knep i nattens mörker, med tillbjelp ef dyrkar och? falska nycklar, utan uppträda oblygt i dagsljuset, med air af att vara veritabla gentlemän, och begagna ett inställsamt väsende och ett honnett ansigte för att lura alla som äro olyckliga att inlåta sig med dem. För ungefär 3:ne veckor sedan anlände hit till staden 2:ne resande herrar, af hvilka den ene kallade sig Jnogenieur Bjuggren, uppgifvande sig för somlige vara bror, för andra kusin till kapten Bjuggren på Lista, och den andre uppgaf sig vara Norrske löjtnanten Benizen. De togo in på fru Esselins hotel Casino, och föregåfvo sig vara utreste i ändamål att köpa någon landtegendom i någon vVeacker trakt, för hvilket ändamål de också trädde i underhandling med hr källarmästaren Frodellom köp af hans egendom Brunnby, hvarest de en eller anran gång gjorde sina visiter. Under tiden företogo de sig att lefva bon, som man säger; låta servera sig med den bästa maten och de dyraste vinerna på värdshuset der de bodde, och frågade icke efter hvsd de kostade på s:g. De beställde och erböllo af hr J. P. Lindh släder för ett värde af 930 rdr rgs, och Jyckades förmå en i staden boende köpman att försträcka sig penningar till ett belopp af 400 rår rgs. En vacker deg, vi mena det var torsdagen den 25 Ju!i, begärde de af fru Esselin att få låna en henne tillhörig sufflattvagn med ditbörande selar, för att, som de föregåfvo, resa ut till Brunnby. sägande sig skola återkomma på aftonen. Det beviljsdes, och de värde herrarne afreste, men — — — afhördts icke vidare. Vid anställd undersökning befunnos lidorna i deras byrå tomma. De hade nemligen telt behändigt prektiserat ner sina redbarsste effekter, de nyss erhållna kläderna m. m. i vagnen, och qvarlemnade endast en nattsäck med orent linna, ett par gamla stöflor och en Dattrock, sisom ersättning för 47 dagars friskt vivres på Casino och upphjelpwrdet af sin gerderobd, det kovtianta lånet att förtiga. Men som ar så stor skälm, att ben icke i någonting är sig durct åt, funro de för godt ait låta fru Esselins vagn göra sig sällskap, ett tilltag af den pått de kunna genom Konungens beallningside offentiigen efterlyses, och således väl icke skola undgå att ertappas och befordras till sin välförtjenta lön. (W. L. T.) CENT SE