Aftonbladet – 5 augusti 1850, sida 2

ogrundadt. — Konstakademiens exposition har med denna dag upphört. ——— — Uti Bore för i går omtalas, att krigsfiskaien aflemnat sitt påstående emot åtskilliga af de officerare vid Götba artilleri, som afgifvit den bekanta opinionsyttringen mot kapten Zachrisson: För några dagar sedan har krigsfiskalen afgifvit sina slutpåståenden i Zachrissonska målet. Krigsfiskalen, som ej funnit skäl att emot de tilltalade yrka tillämpning af duellsplakatet, andrager, att det mildare straff som kunde ega rum för opinionsyttring, afgifven af officerare i högre eller lika grad med den derigenom förnärmade, torde icke i detta mål kunna tillgodokomma majoren friherre Wrede, öfverste friherre CI. U. Koskull och majoren grefve Gyldenstolpe, enär emot dem företer sig den synnerligen försvårande omständighet, att de förenat sig med sina underlydande om förbrytelsens utöfvande, och såmedelst ej allenast icke derifrån afhållit desse, utan fastmera genom sitt exempel och det inflytande, de i egenskap af förmän onekligen utöfvat, understödt och främjat det af egne och kapten Zachrissons underlydande derförutan sannolikt icke emot honom begångna subordinationsbrott. På grund hvaraf krigsfiskalen, under antagande att samtlige de för opinionsyttringen emot Z. tilltalade måste, för hvad dem i målet ligger till last, anses lika brottslige, yrkat, att krigshofrätten måtte döma dem, jemlikt 2 kap. 143 S, jemförd med 8 2 mom. samma kap. krigsartiklarne samt 4 kongl. ci:kuläret den 26 Nov. 1819, att straffas: friherre Wrede med fyra månaders suspension från sin majorsbeställning vid Götha artilleri, med åtföljande lön, som under tiden skulle tillfalla Wadstena krigsmanshus, sami friherre Koskull, grefve Gyldenstolpe, löjtnanterne Swaaf, Bildt och Odelstjerna samt underlöjtnanterne Torpadie, grefve Lewenhaupt, Cronstrand, Söderbjelm, von Ekensteen och Jochnick hvardera med motsvarande två månaders arrest å högvakt. — Vidkommande öfverste Heyl, som, enligt krigsfiskalens åsigt, genom sina förbrytelser på grund af nyss åberopade lagrum, tillika med 2 kap 33 2 mom. krigsartiklarne, gjort sig förfallen till sex månaders suspension från chefsembetet vid nämnde artilleriregemente med åtföljande lön, har krigsfiskalen, då öfverste Heyl nu mera fått afsked från chefsem betet och suspensionsstraffet följaktligen icke kunde komma till verkställighet, i stället derför yrkat böter, motsvarande ett balft års chefslön, att utgå till Wadstena krigsmanshus Krigsfiskalen har deremot funnit kapten Zachrissons klagan emot öfverste Heyl, för det han underlåtit tillhandahålla Z. afskrift af den skrifiliga osinionsyttringen, ej böra tilläggas vidare afseende.n —;Den framställning Aftonbladet härom dgen innehöll i afseende på de af danska regeringen anbefailda ståndrätter i Slesvig, för att efter militärlag döma de civile,, som kunde ertappas med handlingar, hvilka kunna befaras hindra eller skada armåens rörelser, och hvilken befallning jem väl uppdrager åt högste befälhafvaren att låta fullborda domen, utan appell till högre instans, har, såsom det icke var oss oväntadt, ådragit oss en föreställning i ett par tidningar, Af:onposten och Bore, bland hvilka vi anse den sednare böra bemötas med några ord. — Uti det ce!ebert vordna tryckfribetsmålet mellan grosshandlaren Philipson och notarien Franz Sjöberg för en artikel i tidningen Folkets Röst,, hvari hr Philipsun benämnts illa känd, har kärandens ombud v. notarien Dufva ingålt till justitieombudsmannen med en klago skrift emot rådbusrättens beslut att tillåta vittnens hörande derom, att Philipson vore min ire väl kind. Utur denna skrift, som lärer blifvit utställd till rådbusrä:tens förklaring, torde ett par utdrag förtjena meddelas. Efter en recit angående proceduren i målet, anför hr Dufva emot rådhusrättens åsigt om bevisningsrättigheten medelst vittuen i omförmälde hänseende följande prejudikat: Då revisionssekreteraren friherre Ludvig Boye vid Stockholms södra förstads Kämnersrätt (numera Stockholms Rädstufvurätts fjerde afdelning) tilltalade öfverdirekrören Grevesmöhlen för smädelser i ryck: skrift och Grevesmöhlen begärde att få bevisa de yttranden om friherre Boye, såsom enskild person, för hvilka denne yrkade ansvar, u!lit sig Kämnersrätten, att som de ifrågavarande uttrycken endast angingo frihercens busiga lefoad, enskilda vandel och ekonomiska siällning, och d ssa ämnen voro af den beskaffenhet, att annan an rätter mälsegande ej derå finge tala, men Grepesmöhlen ej i någotdera målseganderätt egde, pröfvade Rätten, det Grevesmöhlen emot en laga rättegångsordning ej kunde tillåtas att åstadkomma någon bevis ning af hvad han således emot friherre Boye uppaifviv; ul följd hvaraf Grevesmöhlen j heller eg all göra några ytterligare tillägg och uppgifter i dessa delar af målet. — Grevesmöhlen fullföljde sitt yrkande att få förebringa bevisning, men vann ej framgång, hvarken 03 Hofrätten eller Kongl. Maj:t, som uti Dess utslag af d. 27 April 4846 förklarade, att K. MA väl. med stöd af 60 kap. Missgerningsba!ken och t4 kap. 7 Rättezångsbalken, jemförde med 3 f 8 och 41 mom. sar:t 5 6 4 mom. i Tryckfrihetsförordningen d. 46 Juli 4842, funne en författsre vara berstiigad. att till sitt urskuldande framte cller uppgifva de bevis, han kunde äga att tillgå uti de af honom bestämdt uppgifne händelser och ämnen, som äro antingen af den beskaffenhet ett ban sjelf deruti är målsegande elltr innehafvare af målsegandens telan, eller eck af den gröfre art, att han, lika med hvarje samhällsmedlem, ägde rätt aw dem angifva, hvaremot en persons moraliska egtnskaper eller brister icke utgjorde föremål för bevisning; hvaraf följde, att omdömen, som ut en tryckt skrift derom influtit, icke kunde, såvida de ej stödja sig på någon derjemte angifven TT rn re a en a nn