Aftonbladet – 5 augusti 1850, sida 2

att detta var hans kraftigaste bedyrande och detsamma som, om han svurit vid Styx och alla Olympens Gudar. Man hade intet exempel på, att Ambrosius Fechner någonsin brutit denna ed. Förgäfves voro derföre makans böner och dotterns tårar och förtviflan; rektorn förblef fast dervid, att en nebulo, en ignorant och plåster-bredare alidrig skulle erhålla Veronikas hand; hvarefter han som en stormil lemnade rummet och igenslog diren, så att huset skalf dervid. På råds-källaren var han denna afton hals starrigare, vresigare och egensinnigare, än någonsin; hvarföre ock stadens välvise Syndiens, som vanligen icke riktigt kunde lida rektorn, hviskade till sin granne, pastor Pfaffuntius, att den högmodige rektorn i dag bar sig åt som han fått satan lifslefvande i kroppen på sig; vid hvilken djerfva anmärkning magister Pfsffuntius, i stället för svar, höjde ögonen emot taket och i två drag tömde den framföre honom stående ölkannan. oe Atta dagar sednare var det mycket lifligt i den lilla böhmiska staden Gitsebin. Iertigen af Friedland hade ankommifi dit och man sade, att han ämnade uppehålla sig der fjorton dagar, innan han bröt upp med armten cech ryckte mot fienden. I staden och i kringlig gande byar hvimlade det af krigare och särdele; i den förra såg man sådana af alla vapen. Än ljödo tunga steg af en pappenheimisk kyrassier, än hördes lätta hofslag på gatan efter en emot slottet galopperande kroat, än aflösningsropet af en arkebusier, tillhörande rege mentet Feuselback, hvilket hade vakten vid slottet. Skyldtvakter omgåfvo detta, ända till den derintill stötande trädgården. Da voro strängt befallda att i synnerhet vaka öfver, att icke minsta buller eller larm störde hertigen af Friedland, och en skäggig soldat syntes med ansträngning löpa efter en tupp, som, sittande