Aftonbladet – 3 augusti 1850, sida 3

. . o . Skildring från Schweiz. Götheborgs Handelstidning bar nyligen haft en korrespondensartikel från Schweiz, efter hvad det synes skrifven af en resande svensk, och som innehåller flere intressanta data. Brefskrifvaren berömmer mycket den ordning, snygghet, trefnad och lagbundna frihet som man i Schweiz åtnjuter, och yttrar sig härom sålunda: Dessa dyra skatter finner man ingenstädes i Europa så, som i Schweiz. Lagbunsden frihet skulle finnas mängenstädes, t. ex. i alla konstitutionella stater, men folket är ej så belåtet med, ej så medvetet af sin frihet, som här. Hvad som isynnerhet bringar folket till klart medvetande af sin politiske frihat äro de ringa skatterna och den ringa regeringskostnaden. En bonde i Thurgeu försäkrade, att han der skattade 7 gånger mindre, är i Baden, hvarest han förut bott; och en annan bondei såmma kanton, sont egd2 en gård, hvilken han köpt för 7000 gulden, d. ä. omkring 40,000 rdr rgssv., uppgaf sina statsutskylder till 44 å 45 gulden (24 rdr rgs). Hvarje kantons regering, bestående af en president och 3 å 7 regeringsråder, kostar otroligt litet, presidenten 44 å 1500 och råderna 41 å 1200 gulden. Nästan ingen förvaltningsgren kan man fiona, der ej billighet, förnuft och rättvisa gjort sig gällande. Af indirekta skatter, denna plåga för de fattiga, veta de flesta kantoner intet. All undervisning är till det mesta kostnadsfri; skolhus, sådana som t. ex. kantonskolan ) i Zurich eller borgareskolan i Wintherthur, söker mai förgäfves i andra lånder. I allmänhet äro alia cffentliga byggnader och företag utan sparsamhet uppförda. Städerna äro vänligare, renligare och prydligare, än andra städer i Europa af samma storlek; ja, landet sjelf i hela norra Schweiz, d. ä. i norra delarne af kantonerna St. Gallen, Thurgau, Argau, Solothurn, Bern och Basel, ser ut somen treflig stad, utströdd i en ofantlig stor trädgård, der Zärichoch Zugersjin och alla andra små och stora sjösr äro trädgårdsdemmar. För denna del af Schweiz, det täcka Schweiz, (w!l skillnad från den medlersta och södra, som förtjenar namnet vilda) kan men icke finna en bild, som bättre ger föreställning om dess egendomliga natur, än den af en fruktträdgård. Man tager nemligen ett kuperadt land, sådant t. ex. som vårt Blekinge; låter de högsta kullarne vara bevexta med bok, ek, valnötsoch kastanieträd; men sidorna af kullarne eller bergen äfvensom de deremellan liggande ängarne besådda med hvete, råg, turkiska bönor, vinstocker, potatis, klöfver eller andra foderväxter; och midt uti all denna härlighet symmetriskt planterade äppel-, päron-, plommonoch körsbärsträd. Och för dessa träd gör man sig ej särskilt besvär med jordens uppkastning eller kupning omkring dem, utan omedelbarligen under grenarna och högt uppå stammen växer gräset eller rågen eller vinrankan. Deremot har det medlersta och sydliga Schweiz en helt annan karskter. Den allmänna beskrifning, hvarmed dessa rader börjts, passar egentligen på denna. — Vi svenskar hafva väl också berg och dalar, floder och sjöar, grönskande ängar och bördiga åkrar, betande bjordar och ailt detsamma som i Schweiz: hvad är det då, som skiljer? Intet annat, än ett sydligare klimat och framför allt, att bergen äro af en helt annan formation, nemligen till en del a samma formation, som vår Kinnekulle eller som våra Gottlandsberg.. Derifrån kommer den yppiga vegetationen, de höga, underbara gestalterna. Derärett berg mellan Zuger och Vierwaldstädtersjön, Rigiberg, som alla resande bestiga, och den, som ej varit der, anses ej hafva sett Schweiz; det är 5000 och några hundrade fot öfver hafvet och man ser derifrån i söder Finsteraarhorn och Jungfrun, dessa himmelshöga gletscher, och i norr Bodensjön. Denna storartade utsigt har mycken likhet med den från Kin) Kantorskolorna svara emot våra gymnasier med den skillnad, att en tillämpningsskola också är förbunden dermed.