Aftonbladet – 2 augusti 1850, sida 2

Kongl. akademiens för de fria konsterna Exposition. Femte artikeln). (Byggnadskonst. Bildbuggeri.) Den äldsta bland de sköna konsterna: den som ömsevis biträder och biträdes af dem alla och framkallat de flestz: byggnadskonsten — represt nteras fåtaligare vid denna exposition, sn vid någon föregående. Två byggnadsmönster, hvaraf blott det ena fullständigt, ett studium efter antiken, och fyra efter antika motiver saromanställda ornamentsgrupper, är allt det nya, som den svenska akademien för de fria konsterna har att bjuda på i år. Ett sådant armod, inom en af konstens vigtigaste afdelvingar, skulle vara lika nedslående som det är fö ödmjukande för vårt fädernesland, om ej det fullständigare bland de två byggnpadsmönstren innehölle mer än alldagliga framtidslöften. Det består af fyra tillhopahörande ritningar (velevation, plan och genomskärningar; JM 278, 279, 280, 9281; 10:e och 11:e afd:ne, N.) af hr E. V. Langlet, öfver akademiens prisämne för 1849: Projekt till en slöjdskola, med lokal för industriexpositioners, och vitsordar att den unge konstnär, som frambragt det, varit ovanligt väl förberedd dertill: icke blott såsom sjelf förut elev af en slöjdskola (den Chalmerska i Götheborg), utan äfven (hvad vi äfven hört särskildt nämnas) genom matematiska studier och teknisk sakkännedom; hvartill han, under sin lärotids fortsättning vid akademien i Stockhoim, haft tillfälle att lägga den bekantskap med konstens ornamentala förråd, som der plägar vinnas. — För att riktigt uppskatta ett så i det omständliga ingående arbete som bans, saknas väl vid ritningarne upplysningar om hvar särskild detalj, och omdömet om ett ännu blott på papper utfördt arkitektoniskt konstverk måste härigenom, mer än annars, stadna vid aningen allenast om konstnärns id. Men denna aning innebär likväl bär, att ideen skulle kunna förverkligas och motsvara hvad den åsyftar, både i ändamålsenlighet, bestånd och estetiskt värde. M 286 (8:e afd., N-): Fscade af en kyrka, i rundbågsstil, af hr T. J. Heilborn, visar tornet, med plan dertill, och vestra gafveln af en mycket prydlig kyrkbyggnad i denna äldre medeltidsstil, hvarpå Sverige säges i Skåne hafva förverkligade prof. Den ljust tegelröda färgen på tornet kan i hast tyckas genom sin ruggighet vilja härma en gröfre rappning på denna del af byggnaden, i fall den jemmnare teinten på gafveln antages beteckna en mera slät mur; men när man vid närmare undersökDing ser ruggigbeten utbredd äfven öfver Jistverk och ornamenter, upptäcker man att förglaget antingen varit grumligt, eller insugits ) Se A. B. JM 136, 145, 147, 152, 105, 107, 161, 466, 4169, 170 och 173.