Aftonbladet – 1 augusti 1850, sida 3

RÄTTEGÅNGSocH POLISSAKER. Rådstufvurättens afdelning för tullmål afkunnade i går utslag i målet mellan tullinspektoren vid Skans wull E. Åberg och hamburgaren Stofferz, angående oloflig införsel af färdiggjorda manskläder. Deibeslag tagna varorna förklarades förbrutna, hvarjemte Stofferz dömdes böta deras ballfva värde samt förvises riket. — Såsom i gårdagsbladet i korthet omnämndes, hade polisuppsyningsmännen Sundström och Hallberg kallat en skeppare, för det denne kl. 4 på eft. m. sistl. tisdag badat uti sjön vid Rörstrand; hvarest skepparen äfven hade sin storbåt liggande. Såsom vittnen voro uppkallade 2:ne af skepparens matroser. Vid härom hållet förhör medgaf skepparen förhållandet; men anmärkte att han icke badat förr, än han fått se fyra andra personer göra detsamma utan för det s. k. Grubbens gärde, eller på motsatta stranden af sjön. Till skepparens förvåning bade emellertid straxt derpå just dessa fyra personer kommit i en båt roende fram till honom, af hvilka tvenne framtagit polistjenstetecken med uppmaning till skepparen att påföljande dagen för badning på olofligt ställe infinna sig i poliskammaren. Skepparen kunde häruti icke se annat än en list af polisbetjeningen, att på detta sätt locka andra personer att bada, för att sedan få dem pliktfälda. Till bestyrkande af sin uppgift bad skepparen att få sina båda matroser hörda. Polisuppsyningsmännen Sundström och Hallberg häröfver hörda, bestredo skepparens uppgift såsom sanningslös. Hellberg sade att de väl badat samma dag, men att detta skett kl. 2 på middagen uti badsumpen under Kungsholmsbron. Derefter hade Hallberg och Sundström, i sällskap med Hallbergs broder och skrifvaren Fau, begifvit sig i båt uppåt Rörstrands-sjön, hvarest de stigit iland vid Grubbens gärde, der de en stund lagt sig i skuggan under en stenmur; men då de kort derefter fått se en mansperson afkläda sig och hoppa i sjön vid stranden midt emot, hvarest en storbåt varit liggande, hade de åter begifvit sig i båten och rott öfver sjön till den badande, som befunnits vara egaren till storbåen, hvilken de kallat till poliskammaren. På polismästarens allvarsamma uppmaning till po: lisbetjenterne att tala sanning, vidblefvo de ändock sin uppgift. De båda matroserne härefter hörde, berättade semmanstämmande, att skepparen vid middagstiden nämnde dag yttrat sin önskan att bada, men att, då han icke sett någon annan göra det, han icke vidare brydt sig derom. Kl. omkring half 4 på eft. m. hade matroserne observerat en båt med fyra personer komma roende från Kungsholmsbron och lägga ull vid Grubbens gärde, hvarest de stigit i land och klädt af sig. Trenne af dem hade simmat uti sjön, men den fjerde, som varit mera korpulent är de öfrige, hade endast begifvit sig så långt ut i sjön, att vattnet stått honom till medjan. Skepparen,som äfvenledes åsett detta, hade då yttrat: då de der karlarne bada, kan väl jag också göra det. Någon stund derefter, och sedan de fyra karlarne på motsatta stranden åter påklädt sig, samt satt sig tillsammans under skuggan af en stenmur, hade skepparen äfven afklädt sig och badat; men just då han varit i begrepp att åter begifva sig ur vattnet, hade de ofvannämde karlarne, som under tiden sprungit ned i sin båt och rott emot storbåten, lagt till vid bryggan bredvid densamma och kallat skepparen till polisen för det han badat på olofligt ställe. Såväl skepparen som metroserne hade då anmärkt, att potisbetjenterne sjelfve kort förut badat och att just detta gifvit skepparen anledning att göra detsamma, men dervid hade de icke fästat något afseende. Polismästaren varnade de båda matroserne att icke, för att möjligen bjelpa skepparen att erhålla hämd på polisbetjeningen, ifall detta annars vore skepparens mening, låta förleda sig att säga annat än det som vore sanning, samt bad dem betänka, att här icke allenast gälde dubbel plikt för polisbetjeningen, utan att de äfven möjligen kunde förlora sina t enster; hvarjemte polismästaren tillfrågade dem, om de icke kanhända kunnat misstaga sig och att det varit fyra andra personer som badat, samt gjorde matroserne uppmärksamma på svårigheten att på ett afstånd af 30 till 40 famnar kunna bestämdt urskilja anletsdrsgen på alldeles nakna personer. Sedan matroserne derefter fått aflägga vittneseden och ytterligare blifvit varnade för mened, svarade de härpå, att de bestämdt på sin ed kunde tsga att polisuppsyningsmännen Sundström och Hallberg, som kallet skepparen till poliskammaren, just varit de, som tillika med tvenne andra personer kort förut badat på den motsatta stranden. De tillade derjemte, att de voro så mycket säkrare derpå, som inga andra personer funnils på motsatta stranden, och icke heller någon annan båt der lagt till elter rodt derifrån, än den hvaruti polisuppsyningsmännen anländt. Såväl skepparen som Sundström och Hallberg begärde nu å ömse sidor att få ytterligare vittnen börda, hvilket bifölls med föreläggande för båda par:erne, att innan sessionens slut medföra vittnena till poliskammaren; hvarjemte gevaldigern i Kungsholmstrakten, Hellström, ålades att i detta mål agera såsom åklagsre; hvarefter målet uppsköts för en stund. Seden båda parterne återkommit till poliskamma: ren och anmält sin närvaro, påropades målet åter, dervid polisuppsyningsmännen på fråga upplyste, att de såsom sina vittnen medtsagit Hallbergs broder och skrifveren Fau, hvilka båda vid det åtalade tillfället. varit uti derss sällskap, och som voro de enda KET a mi I