Aftonbladet – 1 augusti 1850, sida 3

från Rörstrand afhemtat tvenne vittnen, nemligen en derstädes boende smedsarbetare och en arbetskarl, hvilka båda varit närvarande vid tillfället. Smedsarbetaren, som först hördes, hade ingenting annat att upplysa, än att han väl vid ifrågavarande tillfäl!e från Rörstrand bemärkt fyra karlar bada utenför Grubbens gärde, samt att han sedermera hört skepparen vid det tillfälle då denne blifvit kallad till polisen förebrå de personer som :kallat honom, att sjelfve förut hafva föregått med godt exempel; men att han, som icke fäst sig vid de badandes utseende, ej bestämdt kunde säga att polisbetjenterna varit samma personer. Arbetskarlen, derefter hörd, intygade ungefärligen detsamma com föregående vittnet, men tillade, såsom referenten uppfattade det, att han vid det tillfälle då polisbetjeningen kallat skepperen igenkänt! uti polisbetjeningen tvenne af de badande personerne. Då likväl polismästaren uppfattade vittnesmålet på det sätt, att vittnet icke igenkänt polisbetjenterne såsom tvenne af de badande personerne, så är det möjligt att referenten häruti misstagit sig. Då slutligen polisuppsyningsmännens vittnen skulle afhöras, förklarade matroserne vid skrifvaren Faus framträdande, att de uti denne igenkände samme person, som icke simmat ut i sjön, utan endast gått så långt ut, att vattnet stått honom till medjsn. Detta bestreds åter af såväl Fau som vittnet Hallberg, af hvilka den förstnämnde förklarade sig när som helst beredvillig att med liflig ed bekräfta, att hvarken han eller någon af de andra i hans sällskap vid ifrågavarande tillfälle badat utanför Grubbens gärde. Då, oaktadt polismästarens allvarliga föreställningar, såväl vittnen som parter på ömse sidor envist vidblefvo sina påståenden, samt båda parterne begärde att ytterligare få vittnen afhörde, uppsköts målet till nästföljande dag. Vid i dag fortsatt förhör, hade skepparen medfört ytterligare fyra vittnen; hvaremot polisbetjeningen icke hade någon vidare bevisning att förebringa. Sedan de nya vittnena fått aflägga vwittneseden, berättade de, som varit närvarande vid tillfället och stått på bryggan vid Rörstrand, att de allesammans väl observerat att fyra personer, kori innan skepparen badade, på motsatta stranden badat, men att de icke kunde taga på sin ed att dessa fyra personer varit polisuppsyningsmännen Sundström och Hallberg samt den sednares broder och skrifvaren Fau. Deremot intygade d2 sammanstämmande, att de till Rörstrand vid tillfället ankomne polisbetjenterna, i sällskap med Hallberg och Fau, anländt i samma dåt, uti hvilken de fyra badande personerne befunnit sig, samt att inga andra personer synts till på stranden af Grubbens gärde. Sundström och Hallberg bådo nu att få anmäla, att fyra gesäller samma dag kort förut badat vid Grubbens gärde, men att de lyckats undkomma; samt uttryckte sin förmodan att matroserne och skepparen misstagit sig på dessa personer, och ansett Sundström och Hallberg samt deras sällskap hafva varit de som badat. (Detta står dock i strid m:d Sundströms och Hallbergs uppgift i går, då de anmälde att endast 3:ne personer kort förut derstädes badat, af hvilka de uppkallat till poliskammaren ep; samt äfvenledes med deras förut afgifva rapport till gevaldigern Hellström, som innehöll att 3:ne personer jamma dag badat vid Grubbens gärde. — Ref:s apm. Då ingen vidare bevisning fanns att tillgå, ansåg polismästaren sig icke på den nu förebringade bevisningen kunna åt saken fälla polisbetjeningen emot deras eget nekande; och fick den af parterna, som med detta utslag ansåg sig missnöjd, häröfver anföra besvär i vanlig ordning och tid. Denna besynnerliga utgång på målet måste tillskrifvas den omständigheten, att polismästaren Bergman i går bandlade detsamma, men polismästaren Lagermark i dag fortsatte ransakningen, samt att ett fullständigt protokoll öfver gärdagsförhöret troligtvis icke blifvit utskrifvet. — Sistl. fredag den 26 Juli anmäldes, att en mansperson var qvarhållen uti Stadsgårdshamnen, för det ban ombord å en derstädes liggande vedbåt till salu utbjudit 7 st. halfsidendukar för 4 rdr bko, semt då han derigenom gjort sig misstänkt sökt taga flykten. Nämnde person, som uppgaf sig vara timmerman och heta Johan Carlsson, men ej kunde redogöra för åtkomsten af nämnde dukar eller uppgifva hemvist, blef insatt i förvar å stadshushäktet. Vid härom scdermera hållet förhör, och sedan den upplysning vunnits, att de tillvaratagne dukearpe blifvit stulna genom inbrott hos grosshandlaren Mejerson, igenkändes den föregifne Carlsson vara förre kronoarbetskarlen Carl Fredrik Hellmark, hvilken påstod, att han emottagit ifrågavarande dukar af en obekant mansperson, hvars hemvist han icke kände. Då någon vidare upplysning i målet icke kunde vinnas, återfördes Hellmark till häktet. — I dag är anmälan gjord, att stenhuggareenkan Sofia Westin i dag på morgonen nedgått vid bryggan uti qvarteret Halsen vid kongl. Djurgården och der af våda nedfallit i sjön. Oaktadt hon genast af ankomna personer upptogs samt fältskär efterskickades, voro alla försök att återkalla henne till lifvet förgälves. — I poliskemmaren har smedslärlingan Pehr Ablbom anmält, att han i går afton kl. 11 å Ericsberg vid Träsket blifvit öfverfallen af 3:ne för honom okända karlar, af hvilka den ene fattat honom ij strupen och frånryckt honom ett silfverfickur jemte vidhängande silfverkedja med guldurnyckel, och dermed begifvit sig på flykten. På taflan var urets tillverkningsort London utsatt. — Den 29 sist). Juli bortstals genom inbrott från torparen Lars Andersson i Brälstra och Garns socken, 300 rdr bko i diverse sedlar, från 2 rdr bko till 46:; rdrs valörer, en pipa af trä, med silfverbeslag, en rock af grårutigt sommartyg, med svart sammetskrage. En mörkklädd karl, bärande ett knyte, och som tagit vägen åt Stockholm samt stundtals afvikit åt skogen, misstänkes för stölden. — En äldre qvinna hade begärt kallelse på en ung flicka, för det denna bortstulit hennes ena känga. Då målet påropades berättade käranden, att då hon en dag som hastigast gått in på Mellanskuttet, och I i anseende till värmen haft sina kängor under ar-1 men, hade hon vid bortgåendet derifrån endast funnit den ena af kängorna qvar; och som hon sedermera fått veta att ifrågavarande flicka tillegnat sig den andra, hade hon nu begärt hennes uppkallande till polisen. Mellanskuttet, hvad är det för något? frågade polismästaren. Kors bevara mig, vet inte nådi polismästarn hvad det är för ett ställe? Det är ju en krog, vet L jag, inföll gumman. Då flickan nu medhade den förlorade kängan, samt förklarade att rean endast på gyckel undangömt den-. samma, fick gumman sin känga åter och förklarade l: sig dermed nöjd. — En s. k. hamnbuse hade blifvit uppkallad till poliskammaren, för det han badat på ett olofligt ställe. Tillfrågad härom bestred han detta och förklarade, att han endast tvättat sig om halfva kroppen, samt haft byxorna på sig, då han kallades. Hvad har du för sysselsättning ? frågade polis