Aftonbladet – 1 augusti 1850, sida 3

intresset och egennyttan? Det är utom allt tvifvel, att dessa ålderstigne pastorer, som sakna tillräcklig förmåga, att, som sig bör, sköta den församling, de redan innehafva, ännu mindre kunna göra det, då de flyttas till en annan församling, der det fordras flera år endast att göra sig någorlunda hemmastadd i nya förhållanden, — Då nu dertill kommer att det lediga pastoratet, kanske redan i många år, lidit af en slapp själavård under den sist afledne innehafvarens ålderdomssvaghet, så kan man lätt inse huru illa betjent den församlingen måste bli, som återigen erhåller en utlefvad pastor. — Det är visserligen sannt, att sällan eller aldrig församlingen faller med sitt val på en gammal transportsökare, då yngre män finnas på förslaget; men det har likväl inträffat, att dessa blifvit undanskjutne och endast gamla transportsökande funnits att tillgå. — Hvem bar nu församlingen valt? Jo, vanligtvis den äldste, i hopp att snart mista honom, eller den sämsta, som gör de största koncessionerna. — J hvilketdera fallet som helst är förhållandet ingalunda som det bör vara, och påkallar i hög grad en förändring. — Då de gamla pastorerne icke sjelfva ega den försynthet, att låta sig nöja med hvad de hafva och hvarmed de kunna vara belåtna, ty hvarje pastorat föder sin man, utan på gamla dagar drifvas af den för en prest opassande snikenheten efter mera, men med bristande förmåga att uppfylla deremot svarande åligganden, så borde åtminstone vederbörande vara betänkte på att stäfja detta oskick genom någon lag, som helt enkelt förbjuder en ordinarie pastor att, efter fyllde t. ex. 60 år, söka transport till annan beställning. — Härigenom kunde någon gång ock i tid yngre obefordrade prestmän hoppas en både billig, behöflig och rättvis befordran, och församlingarnes själavård komma att skötas med den större förmåga och kraft, som tillhöra en oförsvagad ålder. — Samma förhållande är det ock med en mängd kaplaner, hvilka oupphörligen söka transport. De draga icke i betänkande att när som helst flytta bopålar, endast de derigenom kunna vinna ett större matskott eller ett bättre kobe:e. Följden häraf är den, att ingen adjunct eller extraordinarie kan hoppas att få förslag till det sämsta sacellani under 45 ä 20 prestår. Insändaren slutar denna lilla uppsats med anförande af en anekdot, som visar, huru högt församlingen ogillar och föraktar detta transportsökande. En äldre prest, som tyckte att han icke samlat nog i sitt pastorat, sökte och fick förslag till ett större. En af hans sockenboer rekommenderar honom hos en bonde, som hade flera röster -att afgifva vid det snart instundande valet. På rekommendation svarade bonden helt naift: har ni då intet rum åt honom på er kyrkogård?! Sat sapienti ———M