Aftonbladet – 27 juli 1850, sida 3

ungen, hör du. Har du då ingen mensklig i känsla i dig? Märker du icke hur skön hon är? Ack, i ditt ställe skulle jag sucka och knäböja för henne., Det behöfs icke, då man är kusinerp, skrattade Clas. Så mycket bättre; men jag skulle göra det ändå. Jag skulle älska henne, fria till henne, gifta m g med henne.n . Det sista kan jag också göra, om jag villn, genmälde Clas. Min mormor, öfverstinnan Rajalin, som är Sigrids farmor, vill nödvändigt sammanlänka oss; men jag — jag vill icke — och icke Sigrid heller. Du vill icke ? Nej; ty jag tycker icke om att någon annan skall välja hustru åt mig. Jag väljer mig en sjeif, när rätta tiden är inne.n Du är antingen en narr eller en stockp, sade Wright och gick ifrån honom. Clas Aminoff bekymrade sig föga öfver de tillmälen hans vän gifvit honom, ty sådana äro ju så vanliga, pojkar emellan. Hvad som deremot helt och hållet upptog hans tankar, var kusinen, hvitsippan, som denna afton var ingenting mindre än blek; Hvad ? sade ban för sig sjelf, är det väl möjligt, att detta är Sigrid? Hvilken underbar förvandling! Väl bar jag icke sett en skymt af henne sedan Maj månad; men kunna då sex månader helt och hållet omskapa en person? Jag skulle nästan vara frestad att tro, det någon förtrollning här drifver sitt spel. Emedlertid hade hertigens uppbjudning gifvit tonen, som nan säger, om ock icke Sigrid Roajalin, i och för sin skönhet och för nyhetens behag varit liksom sjelfskrifven till balens drottning. Och eet var hon verkligen; ty uppbjudningar, flera än dagarna i året, susade beständigt för hennes öron, tillika med det grannaste smicker från guldsmidda hofkavaljerers ljuft läspande läppar. j Sigrid tömde det friska nöjets, den oskyldiga ungdomsglädjens bägare ända till botter, och likväl fanns deruti en malörtsdroppe, nemligen tanken på honom, som bon älskade, och hon