Aftonbladet – 27 juli 1850, sida 2

Efter uppläsning af skriftliga svar samt en längre diskussion omtalade öfverste Anckarsvärd, att han till utfodring mycket begagnar rofvor, hvilka ofta gifva mer än den starkaste klöfverskörd. Man bör så bland roffröet fint pulveriseradt svafvel. En ringa qvantitet är tillräcklig att gifva frukten växtlighet. Hvad som hufvudsskligast verkar missväxten å dsnna frukt, är loppmasken, hvars härjningar dock kunna förekommas, om man genast vid den tid, då den börjar visa sig, tunnt öfverströr fältet med gips. Detta er.ålles från Latorp till ett pris af 4 rdr rgs tunnan och öfversten hade aldrig fått sina roffålt skadade af loppmaskear. Sedan hrr Celsing och Nonnen upplyst, att allmogen i Gillberga socken, Södermanland, länge hafi som binäring att samla klöfverfrö, hvilket eger företräde framför det holländska, som vanligen begagnas, samt att allmogen i Westergötland omkring Sköfde idkade samra binäring, utvecklade br Nathhorst sina åsigter i ämnet cch slutade med, att han ansåg frågan böra med ja besvaras. I sektionen för boskapsskötseln företogs 29:de frågan, som bar följande lydelse: Hvilka äro de hufvudsakliga reglor, som böra iakttagas vid förädlingen af våra busdjur, vare sig med eller utan begagnande af utländska afvelsdjur? Tre svar på denna :råga hade inkommit, hvilka upplästes, hvarefter grefve Lewenhaupt förklarade, att han, vid förädlingen af husdjuren, ansåg den regel böra gälla, att välja goda racer och fodra väl. Hr Westfäldt ansåg att man hos oss har för stor förkärlek för de utländska racerna, man borde mer vinnlägga sig om våra egna, vi sakna icke inhemska ädla racer. Stamhbolländerierna voro väl bra, men icke den större allmänheten till någon nytta; den mindre jordbrukaren — ståndsperson eller bonde — kan icke inköpa de dyra djuren. Hr Nathhorst yttrade att lokala förhållanden bar stort inflytande på hvilka racer som böra uppfödas, och att de största förbättringar af racer hafva skett genom kroacering. Hrr Engström, Kremer, Arrhenius, Edman och Hamilton utvecklade sina åsigter; br Edman uppläste en tryckt afhandlipg i ämnet från sällskapet för Norges YVel. Derefter företogs 30:de frågan: Hvad är det som hitintills Jagt största hindret i vägen för hästafvelns allmännare framgång bos oss, och hvilket är det kraftigaste befordringsmedlet för vinnande af lyckade resultater i denna afvel? Mötet beslöt, på hemställan af hr Arrhenius, att ur stallmästaren Leijons brochyr skulle i handlin garne införas hvad som på denna fråga hade afseende. 31:sta frågan: Hviiket hästslag bör anses bäst passande hos oss till bildande af en för åkerbruket och skjutsväsendet tjenlig hästrace? uppstod diskussion mellan hrr Kremer och Knorring. Den karelska hästen, förordades af hr Krzmer, men förkastades såsom alltför dyr af hr Knorring. He Norström ansåg den norska hästen från Hedersarken vara mest ändamålsenlig, men varnade för inköp på marknader. En kommittå nedsattes, att närmare utveckla denna fråga; och utsågos till ledamöter hrr Kramer, Celsing och Sköldebrand, hvilka skulle tillkalla tvenne andra. Vid allmänna sammankemsten valdes prisdomare vid expositionen, som i thorsdags skulle hållas. Hr statsrådet Poppius anmodades att utdela de premier som bestämmas. Derefter företogs: Derefter företogs 14:de frågan: Under erkännande af den stora nytta, som de allmänna landtbruksmötena, så väli Sverige som annorstädes, visat sig utöfva, frågas dock om det är för sakens fortgående vigt ändamålsenligt att de utan afbrott återkomma hvarje år, eller om tilläfventyrs hvart tredje år skulle kunna anses svarande mot behofvet? — Hrr Schantz, Hamilton, Nathhorst, Swartz, Anckarsvärd, Wern m. 8. deltogo i diskussionen; och ordförandens proposition, huruvida det ansågs svarande mot behofvet och för sakens fortgående vigt ändamålsenligt, att mötet endast hvart tredje år återkommep, besvarades med ett nästan enhälligt Jan. Den uppskjutna tredje frågan, angående arbetspersonalens antagande, underhåll och aflöning vid en landtegendom m. m. väckte nu en intressant diskussion, i hvilken hrr Schantz, Hedlund, Natbhorst, Lewenhaupt, Kremer, De Mare, Arrhenius, Epgström, Swartz och Hsmilton deltogo. Hr Hedlunds tal väckte en liflig rörelse hos åhörarne, och vi skola en annan gång återkomma till decsna diskussion. Frågan måste ytterligare uppskjutas till morgondagens sammankorost, då flera anmält sig att tala. Onsdagen den 24 Juli. — Sektionen för åkerbruket behandlade 16:de frågar: Då det är af stor vigt att begagna rent utsäde och äfven den spanmål, som försäljes, kan betinga högre pris, då den är fri från ogräsfrön, så frågas: Hvilka machiner till sädens rengöring äro de ändamålsenligaste? Hr Edman förordade en machin från Skåne, som varit exponerad vid mötet i Norrköping; hr Nonnen omta!ade åtskilliga skottska machiner, deribland den så kallade harpan, hvars ändamålsenlighet vitsordades. 17:de frågan: Hvilken erfarenhet bar man om den engelska grunddikningsmethoden, vare sig med tegel, sten eller andra fyllningsämnen ?) Hr Hedengren intygade tegelrörsdikens företräde framför alla andra och beskref huru dessa rördiken böra läggas. Han redogjorde för konstruktionen af en tegelugn, efter engelsk modell, som begagnas till rörens förfärdigande vid hans egendom Riseberga samt uppgäf, att kostnaden för anläggandet af tegelrörsdiken endast uppgår till 26 å-928 rdr tupplandet. I diskussionen deltogo flere; men frågan uppsköts till nästa sammankomst. Vid allmänna sammankomsten inkommo kommitterade med förslag att förlägga nästa landtbruksmöte till Upsala. Andre yrkade att mötet mätte förläggas till Lidköping. Omsider begärdes votering, som utföll sålunda: att en stor pluralitet beslöt förlägga nästa allmänna landtbruksmöte till Lidköping. Den uppskjutna 3:dje frågan företogs äter. Hr Engström upplöste ett skriftligt anförande, Gumelius, Lagerbjelm, Swartz, Hedlund, De Mare och Mörner yttrade sig äfven. En proposition till opinionsyttring af mötet hade