Aftonbladet – 27 juli 1850, sida 2

andra kungliga följde efter, äfvensom hela den lysande och och talrika uppvaktningen. De höga personerna helsade nådigt, åt alla sidor, på den till balen befallda, nästan oöfverskådliga mängden; men de talade blott vid några få; ty den rätta tiden till en allmän rond var icke nu inne. Medan drottningen var inbegripen i ett tyst, men, som det syntes, temligen vigtigt samtal med riksrådinnan Bjelke, fick konungen ögonen på den sköna grefvinnan Löwenhjelm, som stod vid sidan af sin lika sköna syster, grefvinnan Höpken. Heit nära dem stod grefvinnan Meyerfelt, och vid hennes sida den unga Sigrid Rajalin, som ännu var alldeles hufvudyr. Den liflige konungens blick uppfattade, i en sekund, den ena efter den andra af alla dessa bländande skönheter och han utropade: glädtigt: Hat se der ser jag mina tre gratier och... bedrar mig icke mitt öga, så är detta min lilla bekantskap från gårdagsaftonen. God dag, min fröken! Sigrid neg, så djupt som hennes sextonåriga knän kunde medgifva; och det var mycket, ty de voro ganska böjliga. Hennes kinder blossade: hon hade, i denna stund icke behof af något smink. Då konungen märkte hennes bryderi, som dock klädde henne så väl, ville han icke genom något vidare tilltal öka hennes förlägenhet, utan helsade med handen och gick vidare. ,Fois de Gentilhomme!s hviskade han till Armfelt, som gick honom närmast, är icke det der en riktig acgvisition för vår hofcirkel. Den unga är förtrollande söt. Som ers majestät behagar yttran, svarade Armfeit, ehuru med förströdda sinnen; ty han hade varseblifvit Magdalena Rudensköld, som i dag icke var tjenstgörande och derföre icke bland uppvaktningen, utan långt bort i salen, vid sidan af en fru Dohna. Armfelt begrep icke huru någon kunde fästa en mans uppmärksamhet i en cirkel der hans tillbedda Malla var närvarande; hon — detta ideal af