Aftonbladet – 24 juli 1850, sida 2

Kongl. akademiens för de fria konsterna Exposition. Fjerde artikeln). (Landskapsmålningar. Sjöstycken.) Fjerran från land ilar ett vackert svenskt skepp i storm öfver hafvet. Man roärker att: det trotsar sig säkert fram genom sin riktiga manöver, och att Nordsjöns djupblå och hvitfransade vågsvall är för besättningen mer en munter lek än en vå!a2 Det enkla och Hifliga uppträdet ser man ypperligt afbildadt alb: M. Larsson, med hvars konst som ,marinmålare man här (i JV 251, 8:e afd., Ö) gör en iut:essant bekanisksp. Det är ju ailmänt erkändt, att effektfull enkelhet tillhör konstens förnämsta syften, i naturbiider, som i allt annat? Men den som till ämne för sin konst har så nyckfulla elementer som marinmålaren, får ändå minst af alla öfverlåta sig åt den antika enkelheten. Bland fornå!derns konstverk träffar icke han några mönster, sedan de, som af detta slag möjligen funnits hos Fenicier och Kartbager, försvunnit jemte dessa forntidsfolks öfriga konstverk. I ersättning har marinmålaren fribeten från alla taditionella haxvd och ingen arnin gräns för utrymme och omvexling, 4u naturen. Går han i land, och stormen bvijar, så kan han skildra utsigten åt hafvet, och buru ebben endast rullar sakta och i smala vallvågor, upp och ned på en långgrund strand. Afven deraf kan danas ett konstverk, värdt att betr2kta. Man finner ett prof derpå i JV 186 (7:e afd., SV.) sEn straud på Helgoland, med några loiskojor, af samme hr Sörensen, som förut visat o:s landet sedt från hafvet, vid Msdeira. Såsom konstverk, om ej sm vy, står denna nordiska tafla kanske framom den tropiska. Men för att uppskatta den efter förtjenst, bör åskådaren sjelf hafva ägt förnyade tillfällen att granska denna egna vågrörelse; då fianer han den här oöfverträffligt afbildad. Luften, så väl som anordningen af förgrundens figurer, grupper, byggnader och bisaker, står i den fullkomlizaste harmoni med hafvet och stunden. En annan gång kan marinmålaren från ett baf i storm skildra vådan att nalkas en låg och långgrund kust. Ett dylikt sjöäfventyr bar br W. Melby framställt på en af de efter katalogens tryckning hitkomna tsflorna (i 1:a afd., Ö.) Det är bär äfven Nordsjön, och ännu längre norr ut, vräkande förfärligt icke låvgt ifrån Skagens fyr, som visar sig i bakgrunden. E:t skepp kämpar med ansträngning för att icke stranda på det vidsträckta grundet, hvars omedelbara grannskap i djupet förråder sig genom vågens och det yrande skummets grumliga färg. Längre österut i samma farvatien har hr Larsson funnit ämne för M 248 (7:e afd., 8.): Ett barkstepp i Kattegatin; det är ett ganska vackert arbete. Vågsvallet och skummet visa sig bär som ett verkligt vatten; fartygets ställning är väl träffad. På skepp närmare land har man af samme könstnär en framställning i JV 252 (10:e afd., Ö.), som förut varit att beskåda i Konstföreningen. En hans namnfrände, hr E. Larsen; dansk marinmålare, har i M 175 (8:e afd., Ö.) visat Danska kanonbåtar under Als, med utsigt åt Dyppels. Mot denna utsigt hafva vi hört åtskilligt anmärkas, af personer som känna lokalen. För öfrigt får man tillfälle att framdeles se samme konstnärs talang utvecklad i en helt annan genre och på ett alldeles ovanligt ämne. ) Se A. B. J4 156, 145, 147, 152, 155, 157, 161 och 166.