Aftonbladet – 16 juli 1850, sida 2

henhausen omordade, omfattande plan till Sveris ges lanrdtförsvar (hvad sjöförsvaret angår, vill jag suspendera mitt omdöme och lemna anror man tillfälle att deröfver yttra sig) icke finnes; att det enda, som qvuntitoliv utvecklat sig, är utgifterna, hvilka nsra nog uppgått till dubbla beloppet af hvad de voro 1810; och detta på samma gång, som den egentliga hären minskats till nummerär, utan ersättning al andra försvarskrafer än allmönna beväringsmanskape:; men hvilket, i senseende till sin otillräckliga öfning, endast är att anse som en här på papperet; att i quåälira ivt hänseende det visserligen i vissa delar gått framåt, såsom hvad angår de militära bildnings-anstalterna, artilleriets materiel m. m., uen dock ingalunda relativt tili de stegrade utgifterna. Efter förenämnde, för sig stöd ägsnde, rekapitulation af förhållanderr:a, kan man säledeicke komma till annan slutföljd, än att djupt och allvar igen beklaga, alt en person som har sig uppdraget att leda och o: dna det vigtiga landtförs: aret, om detsamma äger så skefva och felaktiga ås:gier, som dem herr von Hohenhausen ådagalagt. Vid hvad ofvan blifvit anfördt har man, som det äfven synes, inskrönkt sig till upptagande af hvad som verkigen inträffat, men förbigått hvad man ansett bafva bii!vit uraslåte:, äfven-om de brister, hvicka der: f vari e. fölid. Visserligen torde deras påpekande fiån visa håll föröka en mot uppträdaren ådagaagd fiendtlig sinnesstämning; men de:ta obehag anser han icke böra utgöra ett hinder att, trogen sin fosterländska pligt, låta sanningens röst oförstäldt och utan fruktan uttaa sig. Visserlgen kan man en tid lyckas att undertrycka ve:kningarne häraf, men förr eller sednare skola de dock komma att inträffa. Den rättstänsla, som lyckligltvis ännu utgör ett grunddrag af mnationallynnet är mig på samma gång en borgea härföre, som des uppmanar mig att ståndaktigt gå mitt föresat:a må: till mötes, ex edan jag tror stt mina ider hafva framtid, rätt och rättvisa framför sig. Ofvergående till ofvan antydda brister, hvad framstaller si. vål för den oväldige granskaren, såsom f-ukter af ett 56 årigt fredslugn och kostnader, som i et sammanräknadt belopp uppgå till öfver 240 millioner rdr banko? Jo, hvat först och fräs st armeens indelning i olika kårer angår, så kan man deruti ieke spåra ringaste skymt till prineip och ändamålsenlighet, så framt man icke så vill anse ett lyckadt bemödande, att på bekostnad af allt annat tillskapa en mängd öfverfldiga, men :ucrativa chefs-beställningar, samt en fr mititärlyxen välkommen mångfald af uniformer, föranledd af armåcens indelning i en mängd särskildte tårer med olika benämningar, huru af evahanda natur. Att hvad här blifvit på-tådt icke i ringas:e mån är öfverdrifvet, derom förvissas mar på sama gång som man kastar en biick på armeens rangrulla och tager i b-räkning kårernas nummerär ). Tager man åter i betraktande armeen, med hänseende till dess materiella angelägenheter, så framstår främst, att den polygarkiska kollegiala styrelse-formen blifvit i krigsförvaltningen bibebållen ), bredvid den enligt grundlagen ensamt ansvarige och af Ständerne åtkomlige departements-chefen; ytterligare finner man, synunerligast hvad infanteriet och kavalleriet angår, en dets dålig, de!s oilräcklig och olikformig, således felaktig beväpning; en dels dålig och bristtällig, dels helt och hållet felande utreaninvg; en dålig och för krigsbruk till persedlarnas avtal otillräckhg fotbetlädnad (gäller för infanteriet, hvars tjens barhet i så beg mån är beroende af tfotbeklädnaden m:d hvad dertil: i öfrigt hörer); en näsa total brist på fortskaffoings ross; ett, i hög grad felaktigt anskaffningssatt för rusthålls regementernes beväpnivg, beklädvad åc.; en sjukvård, uti hvars ändamålsenliga ordaande å såväl fredssom krigsfot, så mycket återstår att önska, då undantag göres för Stockholm och några and:a garnisoner; en. aflöving fer befälet, som, oberäknadt det i alla afseenden klandervärda förhållsnde, att den inom samma grad och vid samma vapen med samma tjenstgiringsstyldighet, är ohba för nära nog hvarje särskildt regemente, äfven är derhän otillräcklig, då man undantager för de hö) Den vid åtskillige rezementer och kårer af dagens händelser föranledda mobilisering af s k. fält bataljoner, ådegalsgger ytterligare så val ojämpligheten af vår närvarande kår-indelning. om de nödvändige följderna af det för krigaryrket stationära Örhållande, som vid indelningsverket är förenad:. Men finner, necaligin stt, sedan: en till sitt erforderliga antal siark fält bataljon uwpått ur våra på 2:ne bataljoner fördetdte, samt ytterHgare befäls-cadre för ännu en bataljon innehillande regementer, åerstår visserligen några qvarlefvor af såväl befäl som manskap, men som äro af den def. cta egenskap, och dessu:om syunerligast hysdtruppes avgår, så Otjenstbarn, att de, oakladt den dr:ga kostnad de icke des:omindre tillskynda staten, äro såsom något helt för sig oanvänd bara. 3, 6åsom skäl till detta bibehållande har man åbeTOpat, att den enskiltes rätt skulle vara battre bevarad genom den kollegiala — än depirtemental styrelsen. Jog är härutinnen af ald:les motsatt örvertygelse. Den ansvarizhet inför Rikets Sänder, som regeringsformen stedgar för Isndtförsvars depart menie:s-ehaf, Lör ugöra ett säkrare skydd mot maktmissbruk och förbiseende af embhetspiig:er, än den oåtkomlighet, fom, i verkligheten om icke lagenligt skyddar möjligen allvör maktbegarlige kollegie-ledamöter. Den koll iala