Aftonbladet – 15 juli 1850, sida 2

stämdt deltagande i religionsvårdens angelägenheter, samt mindre begränsade rättigheter vid presterliga sysslors tillsättande; upphäfvande aj biskopsembetena och en förändrad stiftstyrelse, nytt tillsättningsoch aflöningssätt; upphörande af adjunktsväsendet, så att blott under tillfällig sjukdom pastorer af adjunkter må betjenas; pastoraternas styckning, der de bestå a! flera församlingar, i lika många sjelfständiga pastorater, och komministrarnes upphöjande till pastorer; samt att, hvarest sacellanien bibebållas och finnas nödiga, ett visst distrikt a! församlingen, med fri och sjelfständig religionsvård, må anvisas komministern, jemte pastor. en sorgfälligare vård om prestbildningen och längre drifna fordringar på dem, som ingå ut; det presterliga kallet — allt ganska vigtiga och genomgripande förslager. Om lämpligheten ai vissa detaljbestämningar kunna visserligen betänkligheter hysas, men på dem fäster säkert förf. heller ingen vigt. Till slut kunna vi icke med tystnad förbig; de tänkvärda ord, med hvilka förf. slutar sir skrift: Förf. trodde fordom,, säger han, nwat! blott man beredde massan af folket — arbetaren och dess familj — bättre ekonomiskt välstånd, skulle hans ställning i samhället blifva Jjusare, hans själ mera lyftad för det sannz och rätta. Om äfven detta till vissa delar är bändelsen, så är äfven å andra sidan säkert att det andliga brödet är lika, ja! nödvändigare än det lekamliga, och om man eger det förra, så vet man äfven förskaffa sig det sednare; då man, i omvändt förhållande, aldrig hinner ens foten af den höjd, hvarifrån man i kristligt hänseende skådar ut öfver en kristlig verld, ett samhälle fullt af sanning och försoning. Ref. önskar lifligt, att denna öftygelse allt mer må göra sig gällande hos det svenska folket. I.