Aftonbladet – 15 juli 1850, sida 2

1185 VOIIU, OIL SAMIHdllt IUNL al Sannlllg UCH försoning. Ref. önskar lifligt, att denna öftygelse allt mer må göra sig gällande hos det svenska folket. I. Kongl. akademiens för de fria konsterna Exposition. Tredje arvtikeln). (Porträtter. Djurstycken. Still-leben. Blomstermålningar.) Katalogens uppgift under M 307, om ett porträtt, som skulle härröra från hr L. Hansen, dansk porträttmålare,, men hvilken fåfängt sökt i konstsamlingen, innehåller möjligen en förvexling med ett dylikt, icke i katalogen, men väl i expositionslokalen (10:e afd. V-.) förekommande, som är måladt af hr Constantin Hansen, och hvilket en inskrift på ramens plint säger föreställa M. G. B. Bindesboll, R. af D., Museets Bygmester,. Ref. har hört försäkras, att det skall vara förvånande likt. Hvad utförandet angår, kan det räknas bland de första taflor expositionen har att uppvisa. Det är ett knästycke, i naturlig storlek, skönt och korrekt tecknadt, och måladt i storartad nederländsk stil, med breda, mjukå, säkra penseldrag. Afven för dem, som icke känna urbilden och dess konstnärsbana, säger uttrycket i figurens ansigte, likasom kroppsställningen och de kraftfulla väl tecknade händerna, att man ser framför sig bilden af en utmärkt byggnadskonstnär, och en som sjelf svingat sig upp till den plats han nått, genom omedelbar praktisk erfarenhet vid alla yrkets detaljer. Men hvilken höjd innehar icke då äfven den afbildande konstnär, som på detta sätt skrifver en del af sitt originals biografi med samma penseldrag som visa oss hans utseende! Framställningen af djur och fåglar, blommor och frukter, har i den sednare tiden fått en tämligen underordnad betydenhet, såsom konst, emot hvad den ägde förr, så snart den inskränker sig till endast naturhärmning af vissa slägten och arter. Genom stentryckets uppfinning och utveckling har inträffat, att man t. ex. i de svenska naturhistoriska verk, hvartill sådana mästare, som hrr v: Wrigth och Kiörboe lemnat illustrationerna, träffar bilder af djur, fåglar och fiskar, med hvilka enstaka figurer af samma slag, ordentligt ämnade. till konstverk, icke förmå mäta sig i sanning och trohet, och oftast ej heller i konstvärde. Vetenskapen bar nu mera från Konster eröfrat detta fält, och kommer otvifvelaktigt at! framgent behålla det som sitt. Och hvad den gjort som Naturhistoria, i afseende på djur och vexter, detsamma är den just nu sysselsatt med att utföra såsom Technologi, med hänseende till hvad man i konstspråket kallat Still-leben. I alla fall qvarstår på Konstens eget område sådana efterbildningar af alla dessa föremål som på ett eller annat sätt nalkas genremålningen eller porträtteringen, antingen genom framställande af bestämda individer, eller genom någon artistiskt ordnad bandling eller gruppering Af sistnämnda beskaffenhet finnes åtskilligt som förtjenar att beskådas vid nuvande expo sition. Knappast skall någon utan rörelse betrakta den djupt tragiska genremålning, som hr C. F. Kiörboe komponerat och engelsmännen funnit värd att reproducera i ett ovanligt stort och kostbart stålstick (vEngraved by T. W. Davey, published, London, Febr. 1:st, 1849. by Ackerman C:o, Strand, 96), hvaraf ett exemplar befinnes på expositionen (i 3:e afd. N.), och hvars hjeltinna ändå icke är annat än en hynda med några valpar. Originalet än möjligtvis en oljmålning; kopian liknar ett väl utfördt svartkritstycke. Man ser en mörk stormhimmel öfver ett landskap, som hotas med vattenflöde. Ur bakgrunden framskymta genom dunklet några redan till hälften fördränkt? byggnader, och man varseblir äfven: menniskor som ila bort undan förödelsen. I förgrunden på en något högre mark, står en hundkoja ock på dess tak en hynda, som ej kan fly, ty hor fjettras vid sin boning af en grof jernkedja med stark halsring. Ofversvämningen sköljer redan kojans nedra del; men en af vaiparne har lyckats komma upp till modren på taket och smyger sig våt och frusen intill henne: ena bakben, likasom för att söka litet skydc och värma: en annan håller på att ur vattne krafsa sig upp framföre henne, och en tredje som på längre afstånd kan anses öfverraskac af ovädret, nalkas henne simmande. En med de olika djurslagens lynnen mindr förtrogen konstnär skulle måhända, efter denn anordning, tömt sin förmåga på efterbildande af fångens vilda ansträngningar att slita sig lös och hr Kiörboe bade möjligen äfven framställ någonting ditåt, om kreaturet varit ensamt eller en hund. Men detta vackra och mäster ligt tecknade djur är en hynda, omgifven a sina små, och hennes uttrycksfulla drag lys: af förstånd och moderskänsla. Hennes ögon hvarur strida tårar rinna, kasta väl högst be dröfvade blickar på hennes ungar, men hor söker ej hjelpa upp de ännu i vattnet bredvic henne sträfvande. Hon tycks begripa att rädd ning ej är möjlig, hvarken för henne eller hen nes afkomlingar, om icke någon barmherti menniska kan bevekas att lossa slafbojan, son nu tillfälligtvis inviger dem alla åt döden Hon åsidosätter hvarje bemödande att rädd sig ensam; hon låter kedjan hänga slak ocIl lyfter blott hufvud och nos i vädret, tjutand laf alla krafter, för att om möjligt öfverröst: stormen och störtskuren, och väcka mensklig medlidande. ; Att det icke skall lyckas benne AnNArR man af dan nKfA1l La fs I. 0 bo Ya vn