Aftonbladet – 10 juli 1850, sida 2

vid sista riksdagen, J2 111, 112, 113 (9:e afd. V-.): apotekaren Keyser, fru Keyser och fru Sondell, samt JV 110 (12 afd. Ö.): kammarherren friherre R. Cederström, — alla målade i olja, och med hänseende till den techniska be handlingen erinrande om O.J. Södermarks pensel, ehuru i ett annat manåer, som är den yngre konstnärn eget. Slutligen återser man äfven här (i 4:e afd. N.) den redan genom konshandeln spridda lithografi, som hr P. Södermark utfört efter sin fars porträtt af sig sjelf. Med minnet af originalet och originalporträttet har man härvid anledning att på samma gång uppskatta begge konstnärernas själfulla efterbildningsförmåga. Ea konstnärinna, hvars talang för porträttmålning numera anlitas mycket, är m:ll Amelie Lindgren Akademiens agree,. Expositionen har sju arbeten af hennes hand, hvaribland fem stora oljemålningar: JE 114 (6:te afd. V.) föreställande presidentskan Sandels, JM 115, 117, 118, 119 (7:de afd. SV., NV.): fröken Märtha Sparre, professor Nycander, en liten flicka och stadsmäklaren Hierz2), samt två krajongritningar: JE 120, 121 (5:te afd. N.), föreställande doktor P. J. Liedbeck och hr F. de Ron. Den lefvande uppfattningen af anletsdrag och själsuttryck i dessa bilder förvånar alla, som äro i tillfälle att bedöma den; och bebandlingen, ehuru utmärkt af den omsorg för detaljerna, som man är van att finna i fruntimmersarbeten, äger tillika en raskbet och ledighet, som lerna utrymme för ytterligare och storartad utveckling. Dessa konstnärsegenskaper äro här så mycket mer intressanta, som m:lt Lindgren nyligen fått ett offentligt ansl:g af statsmedel til utrikes resor, för sitt fullkomnande 1 konsten. Två af en annan medtäflarinna, mill C. C. Berger, i olja målade taflor (ME 149, 150; 9:e afd. Ö.) kunna utan tvekan ställas omedelbart bredvid de föregående. Den ena, porträtt af hr Geo. Stephens, har en för mängden af Stockholms expositionsbesökande känd urbild, och uppenbarar genast m:l! Bergers talang att träffa likhet och uttryck. Originalet till det andra porträttet, ett onämndt fruntimmer, kan ref. ej erinra sig hafva sett; men med förutsättning af samma förtjenst i afseende på likheten, intager denna målning ett utmärkt rum, genom själfulla an!etsdrag. vackra händer och armar (så mycket som synes deraf) och förvillande likt återgifaa bisaker i drägten, t. ex. floret och dess drapering öfver ena ärmen, den bredvid figuren liggande balmhatten m. m. Bland sex ifrån Danmark hitsända porträtter kan svenska allmänheten blott bedöma likheten hos ett enda, nemligen JM 164 (7:de afd. S0.): hr V. Gertners porträtt af Adam Oehlenschläger; men efter de nyss vid Skandinaviens fyra universiteter firad? minnesfesterna öfver den aflidne, erfar man ej. blott ett öfverraskande utan nästan hemskt intryck, när men här återser honom lifslefvande, alldeles som om skaldens ande vore sjeif tillhands vid hr Gertners tafla, för att åstadkomma underverket. Ett fruntimmersporträtt (M 160, 2:dra afd., 0) är af hr J. J. Exner utfördt med hvad man kallar bred, saftig pensel och utgör en intagande bild. ; Af fru Jerichau-Baumann ser man en porjträttmalning (M 172, 7:de afd., SO.), föreställande en ung man, med blondt hår och skägg, något blek hy, men lifliga och snillrika anletsdr.g.. Föreställer detta porträtt någon konstnär eiler författare, och tillika äger likhet, så bör den afbildade finna sig på det högsta belåten med konstnärinnans arbete. Hr D. Monies har hitsändt två porträtter (MM 177, 178, 7:de afd., SO.), hvaraf det ena har ett eget syskontycke med Tegner, men genom sbisakerna antydes föreställa en geometer. Det andra, bilden af en bland de såsom landskapsmålare till expositionen bidragande danska konstnärerna, justitierådet Möller, utmärker sig genom en vid porträtter mindre vanlig hållning, som låter figuren framträda nästan friståerde på taflan. Till br N. Anderssons mångsidiga konstvärsfärdigheter hör äfven den att måla träffande porträtter, hvarpå hen lemnat prof i JE 229 och 230, som föreställa hr kammsrjunkaren Pontin och en kommunist. I förteckningen bar konstnären fört de begge figurerna tillhopa, på sätt man ser af katalogen; men vid expositionens anordning tycks man funnit en dylik sammanställning gå nog långt, eler kauske leda till opassande jemförelser, och skilji dem åt (i I:de och 5:te afd., V.). Vissa tidningar ha äfven formaliserat sig mycket öfver rubriken på det sistnämnda porträttet, emedan det förestälfer ett fattigt men högst ärligt original — en konstnär som lefver för sina ider, och detta sjelfständigt, samt derföre icke yppigt. Frågan härom synes dock bero allenast på sättet att tolka ordet kommunist, eller om detta uttryck skall tagas efter den mening reaktionen vili inlägga deruti, och ej efter den som nu mera gjort sig gällande i Frankrike, enligt hvilken det helt enkelt betecknar en frisinnad man, hyllare af den republikanska jemlikheten inför lag, och ingenting vidare. Hr J. Rosenbrock, också en af akademiens elever, har två porträtter i olja (J2 270,271, 8:de afd., V.): baron Leyonbjelm och friherrinnan Leyonhjelm. De väcka mycket uppseende och förtjena det, icke blott för de vackra SENSE TASSAR LIE ETNSATEEEENOKSTEN jag skulle nästan vilja tillögga oemotståndlig — han HnH8fttåa väl burna träffa anm baAnung Anh