Aftonbladet – 10 juli 1850, sida 2

Man var i slutet af Januari minad. Ute ver, som redan nämndt är, en ovanligt stark kö hvilken under flera dagar hade — morznz och qvällar åtminstone — uppgått till 26 å 28 grader; men inne i drabantsalen rådde en så stark värme, som någonsin under en spansk middagssol, elier på Roms Campagaa midt i högsommaren. Härtill voro trenne orsaker: först den, att kammarvaktmästaren den dagen hade i den ofantliga spiseln eldat en alldeles för stor brasa; sedan den, att trängseln i salen var alltför stark, och slutligen den, ati hos de audienssökande en inre oro rådde, hvilken, äfven i oeldadt rum, skulle hållit de flesta varma. Värdaste läsare! Om du någonsin varit personligen med om hvad man egentligen menar med audiens, så vet du bäst hvad det vill säga, och du skall finna hvarje teckning deraf färglös och intetsägsnde, mot den, som ditt eget minne för dig uppdrager. Ait i en stor mans förmak stå och trampa och svettas bland en oräknelig hop af lika längtande, kanske vida nera berättigale än du att bäfva bemärkta och tilltalade: att dervid slitas mellan hoppet att denna gången ändtligen blifva sedd, hörd — sske bönhörd, och fruktan att äfven nu, kan. te, sjöite gången blifva förbised i — kort afspised — har du förc ; räknar Öu straxt än m:ra till liva biltre erfarenheter af lifvet, heldst om den mannen, hvars gunst och hjelp du sökte och på hvars lynne för stunden ditt och kanske flera andras väl eller ve berodde, var en konung, en nästan enväldig konung, såsom den lysande Gustaf. Har du, deremot, aldrig sökt audiens, och är du endera nog gavimal eller nog oberoende, för att hoppas icka beköfva söka något annat nådens solsken, än det från böjden, hvilket ingen af oss alla kan undvara, så knäpp ihop dina händer och prisa med en tacksam suck Försynen, som befriat dig från en sådan själens sträckbink. Det gifves nog ändå, i det menskliga lifvet, många tillfällen, id,