Aftonbladet – 22 juni 1850, sida 2

egge alternativer? . Jo så, att i det förra har si sällskapet till Kgl. Maj:t inkommit med en all-!p leles onödig begäran; i det sednare, åter, med ir anhållan om något, som icke kan ske utan enig ny lagstiftning för religionsväsendet här ilan-!g det, hvilket — så önskligt det ur flera syn-, punkter än må vara (se längre ned) — dock g omöjligen låter sig göra utan ständernas med-ljc varo. Huru hafva då de embetsmän, som under-y tecknat ansökningen, kunnat vilja föranleda (vil, säga ej: förleda) regeringen, att likasom mediy en coup de mein tillskapa en ny religionsPp stadga, utän den andra statsmaktens vetskap ?la Missionssällskapet i sin 6:te 8 vill, secundo,lFE att dess arbetande ledamöter skola uppträdalp på annat offentligt rum,. Här stöta vi på o ett kritiskt ställe. Hvad menas med offentligtjs rum,? Ordet medgifver, ur språklig hänsyn,g flere tolkningar. Rum, beläget i en enskilds ji boning, men med egarens tillstånd (för betal-la ning eller gratis) upplåtet till begagnande vid samu inankomster, kallar man ofta offentligt,, eburu!r det derigenom intet ögonblick mister egenskah pen att tillhöra ett privat eller enskildt hus.p Sådana äro — för att tala om Stockholm — lokalerne i br de la Croix egendom vid Brun-lh keberg, i det s. k. Kirsteinska huset vid Clara, !h i manbzgen på kgl. Djurgården, öfverhufvudis alla källarsalar (man tänke sig på Phoenix,g Clas på hörnet 0. s. v.), de enskilda theatrarne,ly ordenssalarne (t. ex. Frimureriets på Riddar-la holmen), börssalarne. Egenskapen af privat hus kan ej inskränkas till omständigheten att egaren utgöres af blott en enda menniska. Om end enskild korporation, ett intressentskap en orden,; ett bolag, ett antal medarfvingar o. s. v. besitter!g huset, så måste det lika väl vara enskildt., Men begagnandet kan vid vissa tillfällen förskaffa!g det namn af offentligt ställe. Detta var detl, ena. En annan kategori blir den, då rummetir ligger i ett hus, tillhörigt staten, församlingen, r kommunen. Hit räknas alla slott, rikets stän-l) ders hus, kyrkor och kapellbyggnader, universitets och skolhus, fattighus 0. s. v. Rummen äro häri ,offentligan, ej endast till följe af begagnandet för tillfället, utan genowm egarens natur. Slutligen kallar man ett rum offentligt,, då det är öppet och tillgängligt (antingen för alla eller dock för en viss personal), hvarigenom det sättes i motsats till slutet rum, hemligt, fänge!se, o.d. Orsaken skall nu visa sig, hvarföre vi icke ansett ur vägen att göra dessa distinktioner, bvilka i första ögonbiicket torde förekomma en -. 90 ÄV VV I He DD och annan betydelselösa och kanske något småi aktiga. l Det gifves en författning, som få tyckas på-, minna sig, om de ers läst den, och hvari (efs ter ingressen, rörande regeringens omsorg omlj en ren och oförfalskad gudstjenst, jemte upp-, maning till föräldrar och husbönder att hållal, sina barn och tjenare i religiöst skick), det vi4 dare heter: å Men att uti private och enskilte Hus Manoch a Qvinkön, gamla och unga, kände och okände, få elt ler flera, skola hafva frihet sig at samla och tilhopakomma, alt under förevändning at bruka sin andakt och enkannerliga Guds:jenst, den der med de vanliza Sönoch Helgedagärs texters predikande och i utläggande, Böners och nya Bönesätts förklarande, t finnas på åtskilliga ställen förrättad; Det anse. vi bvarken. för nyttigt eller oumgängligt, utan mera såG som en skadelig nyhet, somien:god ordning i våra Christeliga Församlingar förstörer; ) hvilket i längden 1 tills sjelfsvå!d;. missbruk ock många farliga oredork skulle tillfälle och anledning gifva, utom det till befruktandes är, att mången, af oförstånd och okun-s nighet i sin christendom, lätteligen kunde blifva tilj( sådane irrige meningar och, Lärosatser anförd, som! med den rena Evangeliska. läran ej voro öfverensS kommande. Altderföre, emedan sådane Sommankomster destomindre kunna: pröfvas til den sannaj5 Christendomens utöfning nödige, som Wirt Rike, Gudilof 1 de stöta fördelar äger, att Guds ord hosjs oss rikeligen varder lärdt, och predikadt, och. hyarlt och en; dessutom är frihet.: Jemnad, i sine: Hus at f bruka. sin andakt; Ty finne Vi rådsamt,at afskaffal( och aldeles förbjuda slike oloflige sammankomster, så p at den som sig underståf dem at hålla och tillåta skall första gången böta 200 daler silfvermynt,! andra gånger 400 daler s:mt, eller i mn gel art böter, plikta första gårgen med 14 dagars fängelse! på vallen cch bröd, och andra gången med 3 veckors fängelse på vetten och bröd; men kommer han tredje gången igen, skal han på 2:ne år Riket förvisas. I lika måtto skola de, som: sig til sådane Sammankomster inställa, hvar för sig första gången böta 40 mark S:mt, andra gången dubbelt, och tredje gången fyradutbelt. Vid slutet 2f denna författning — som tilll hela sin titel låter: Kongl. Maj:ts förnyade : pPlacat och Förbud angående olofliga Sammanskomster, hvilka uti enskilte Hus til en särskild och enkannerlig Gudstjensts förrättande vanställes, samt deras straff som dermed bej trådas, af def 18 Jan, 1726 — läser man fölE i jande ord, som icke heller: sakna ett individuelt intresse att känna: dVi bjude och befalle fördenskull alla dem, som vederbör, i synnerhet Vår Örfverstäthållare i Stock-! holm, våre gouverneurer och landshöfdingar, så ock ! Magistraten i städerne, Befallnings-, Länsoch Fjer-l: dingsmän på landet, at hörsammeligen rätta sig härefter och. öfver denna: Vår, förordning bålla en sträng hand, så at alt hvad deremot sker, må oförsummeligen blifva anvgifvit och Lagligen afstraffadt. a Hela det i 1726 års författning gjorda förbud förnyas till bela. sin stränghet i 8:de mom. af kongl. cirkuläret till konsistorierne den 2 Maj 1751. ! Kongl. kungörelsen rörände Religionsfrihe-j tenx, af den 24 Jan. 1784, förklarar bland annat: i; i 1 —,2:0 at; the (af fremmande Religion) ej måge på något ställe i Riket inrätta publique Schole Hus el; ler undervisningsställen til sin läras utvidgande. 3:0 at them, i sådant afseende, ej må tillåtas anRik eller affårda Missionairer inom eller utom Rtwket.n I ett tillägg längre fram säges, att deras missionärer å gå hem till deras egna trosförvandter, men icke utsprida theras religion, eller göra Proselyter. — Vidare: Förbudet för våra Lutherska undersåter, att bevista fremmande Gudstjenster förnyas med utsatt vite af 40 Dal. s:mt för hvar och en som besöker. dem. (Öfverståthållaren i Stockholm ombetros ilj första rummet inseendet öfver detta förbuds efter-1.