Aftonbladet – 15 juni 1850, sida 2

ska vishet, så förekommer det mig alltid liksom om jag såge en marktschrejare, som utbjuder sina medikamenter åt folket. Folket köper gift i stället för läkemedel och får med döden plikta för sitt oförstånd. I värsta fall får det betala falska varor med redbart mynt.n , Nu är du åter i tagena, då du får fara ut mot de röda., Och har jag icke rätt dertill? De hafva för oss förstört frukterna af vår revolution ; de hafva ånyo sönderslitit mitt sköna Tyskland. Derföre att de sjelfve äro tiggare till kropp och själ, vilja de att hela verlden skall gå i lumpor och hänga tiggarpåsen på armen. Sådana der ruinerade herrar vilja betäcka sin ruin genom hela sambällets bankrutt., Du vill således icke veta af hvarken socialism eller kommunism; på hvad sätt skall då folket bjelpas? Endast och allenast genom uppfostran.o Mängden ropar efter bröd.n Den som vill arbeta skall snart finna det. För bräckliga och nödlidande har staten alltid dragit försorg. Men sjelfva uppfostran är i regeringens händer och regeringarne vilja endast sprida så mycket upplysning, som synes lämpligt för deras egennyttiga syftemål., Så länge vi hafva associationsrätt, den fria pressen och den allmänna rösträtten, kunvpa vi tvinga regeringen och genomdrifva vår vilja. Men om makten vill undertrycka den nyss förvärfvade friheten. .., Nåväl, då begynner åter den gamla striden, som dock slutligen skall blifva segerrik. Ser du, min kära Karl, du känner mig och vet, huru jag älskar mitt folk, men till att blifva dess smickrare — dertill nedlåter jag mig likväl aldrig. Jag kan icke ens beskrifva, hur ondt det gör mig då jag ser den ena blomman efter den andra, som jag med glädje belsat, förvissna ; och hvilken har skulden dertill, om icke dessa röda, som utsått tvedrägtens draksäd och söndrat folket från bourgeoisien. Vi bilda alla till sammans ett folk. Jag känner icke något proletariat och ingen bourgeoisie i dessa herrars ända. Du kan dock icke neka, att det finnes en förmögenhetsskilnad här i verlden och att kapitalet drager vinst a arbetaren?, — ,Det der är åter ett förbannadt talesätt: draga vinst af arbetaren ! Ati hvar och en anvärder sitt kapital finner jag högst naturligt; och det ligger i sjelfva saken, att fördela deraf uppstå för den ena och tvärtom för den andra. Frå gan är endast att finna det ändamålsenligaste medel at