Aftonbladet – 15 juni 1850, sida 2

öra hafva åtminstone så stor betydenhet som vårt echnologiska intiituts, för tre år sedan afgifna, röande det tjenliga i fråga om användandet af handtrerksungdomens tid. Ett förhållande som tyckes böra vafva bort gälla något hos oss, och framför allt cke hafva varit obekant för technologiska institutets tyrelse eller kommersko!legium, är att, utom Engand, Danmark straxt bredvid os, och Frankrike amt Tyskland i stor skala, ja till och med Ryssand, hafva för längesedan infört slöjdskolor, som illa äro söndagsoch aftonskolor, och hafva utsfvat ett mäktigt inflytande, till uppblomstrande och örädlande af dessa länders industri. Vår. konstakademis äflande att genom. förslaget till a handtverks ritskola, först sedan svenska slöjdöreningen hade med sin skola kommit den vanvårlade handtverksbildningen till någon hjelp, söka öra sig interessant — under det att slöjdskolan uträngdes — stridde emot både akademiens egen välförstådda verksamhet och slöjdernas rätta behof. Viserligen förklarade de båda auktoriteterna, kammarsollegium och technologiska institutets styrelse, såsom vi ofvan sett, att akademien skulle i sin rötskola gifva undervisning uti läroämnen af likartad beskaffenhet med dem hvilka sku!le utgöra föremål ör slöjdskolans verksamhet,; men utom det att intet var påräknadt att meddelas för största antalet af de imnen uti hvilka slöjdskolan bör lemna undervisning, örhåller det sig särskildt med ritningsundervisningen å, att artisterna och professorerna i de fria konternas akademi studera för sin konst hufvudsakliast menniskofigurens ideal, under det att handtverkaren har, åtminstone af 909 fall ibland 4000, ngenling dermed awt göra, utan med verkligheten, i la andra former, under sina händer. Handtverksskoorna måste sysselsätta sig, för arbetaren, med sålane ritningar, hvartill fordras beskrifvande geomelri, för hvilken ingen af våra artister — proessorer eller andra — lärer hafva synnerligkärek. Artisten bebandlar massor och den yltre ormen, samt denna oftast på så liten måttstock att blott hufvudriktningarne, eller de större linierne af öremålet, äro uppdragne; men detaljen undanhållen, ör att hufvudfigurerne, menniskogestalterna, skola ramstå; då deremoet handtverkaren måste geomeriskt uppfatta och framställa all dezna detalj. för att med noggrannhet till verkliga föremål kunna öfveröra teckningarne — hvilket är något helt annat, än stt i en tafla möblera med ett eller annat husgeråd. Fråga en målare, huru ett lås eller ett väggur, som hans tafla eger rätt ofta, se ut invändigt, och han vet derom, i sin egenskap af mästare i de fria konsternas akudemi, ej det alldra rivgsste. Likaså kan ban icke upprita huru fogarne för de åtskilliga lelarne af ett bord eller en stol äro skurna, eller wuru en pump ser ut invändigt, eller Furu styckena en bleckslagareverkstad skola skäras af en plan vlåt, för att, böjda och sammanlödda med kanterna, vilda den rätta, böjda form af kärlet som önskades. År det då väl hos artisten, eller i de Fria Konternas Akademi, som smeden, snickaren, urmakaren, pumpmeakaren eiler bleckslagaren skall bäst söka in ritningskonst, eller lära den ritning han behöfver, hvilken är, på sin väg, långt mera utvecklad, indervisarde och ledande för begreppet, än målarens. Anslaget till den rysligt tillämnade handiverksitskolan beviljades icke hos Rikets Ständer, sedan mn ledamot i Borgareståndet hede, utien motion för inslag till Slöjdföreningens skola, med framläggande if offentliga handlingar, visat, att när efter Slöjdöreningens arbetsordning och lärarestat det skulle Mlifva på året 7,360 lärare-timmar för 6,600 rdr föreståndarens och prestens aflöningar inberäknade) ill endast 43 skillingar för hvarje läraretimma; så kulle de Fria Konsternas Akademi, efter sin till -egeringen ingifna arbetsordning, icke lemna på året nera än 1014 läraretimmar för 2000 rdr, eller hvsrje äraretimma till 4 rdr 46.sk. 8 rst., och således mera dubbelt dyrare än Slöjdföreningens. Motionären srinrade vidare derom, att, med endast 1044 lärareimmar på året, det vore omöjligt att sköta en dagig slöjdskola för 200 elever, och att uti Akademiens ör de Fria Korsterna lokal, äfven sedan den bliifit tillbyggd, det icke fanns utrymme för detta enal. Det lärer framdeles visa sig om de Fria Konternas Akademi äfven denna gång skall söka melankomma, biträdd af de auktoriteter, som hos 0ss ro satta att förestå och understödja handtverkerirna och deras behof, men så som nu visats, mofverka le af enskilda personers omtanka gjorda försök, att ör sllmänt väl uträtta något till arbetarens kunkap och upplysving. (Slutet följer.)